DEN ENDA SNÖN som är kvar i Malmö ligger i en sorgligt svart-grå hög på Konsum parkering, det är ju inte ens snö.

Lite synd tycker jag.

Men den höll i alla fall någolunda över jul.

Och det ska vi vara glada över.

Jag längtar oehört till det nya året och alla dumma löften man gör.

Om man ska börja om kan man lika gärna göra det vilken dag som helst, men det blir inte riktigt samma effekt.

Ett nytt år är en stor markering, som man gärna fyller till brädden med löften som man oftast inte håller. Men man får känna sig jäkligt stolt ett tag.

(Kanske till och med få Nobels fredspris i förebyggande syfte)

Även om man inte delar med sig av sina löften till någon annan eftersom man helst vill undvika att alla får reda på om man ger upp eller misslyckats.

Ja, ett nytt år skulle sitt fint nu.

Kom mina ouppnåbara löften, söta som socker!

KLOCKAN ETT RULLADE tåget in på malmö C och jag och syster begav oss med tunga väskor och värkande kroppar mot mat, drivna till max av vårt sushi-sug, endast för att efter en och en halv timme inse att alla sushiresturanger i hela malmö hade stängt.

Sugit värre.

Nu sitter jag i världens, och jag överdriver inte, skönaste morgonrock nyduschad med håret i handduken sådär lagom hemmatrevligt.

Packade väskor kallar på mig att riva upp dom men de får lugna sig för jag är helt enkelt för lat.

Nu ska jag spackla och klä på mig och njuta av hemkomsten.

hihiihihiihiihi.

JAG ÄR UPPE på tok för tidigt, nytvättad och på språng mot Varberg där julen skall firas med farmor och farfar bland deras mjuka soffor och tjocka mattor, tickande klockor. Farmor kommer laga mycket mat, jag kommer nog att få lov att rulla hem sen. Jag kommer också bli tvungen att tackla knäck- problemet. Mitt favorit-julgodis jag inte får lov att äta, hu hu.

Vad ska man ta sig till.

God jul! 

Och så en o-julig bild på det.

IDAG SKA HÄR firas mini- jul i detta hus. Jag vaknade till matdofter och julsånger, plus en smått irreterad mamma som bankade på dörren och skrek på mig att jag faktiskt fick lov att gå upp nu för snart kommer gästerna.

Jag drömde att jag var med i top model, fast man tvävlade om en playboy-man istället och bodde i hans hus. Han ville ut i rymden, och det ville vi tolv modeller med.

NU HAR JAR städat mitt rum, igen. Plockat kläder och kommit fram till att jag måste börja vika in det i min garderob, men det får bli en annan dag. Jag hade ett tio minuter långt gräl med världens knaggligaste tältsäng innan jag tog till våld och till slut fick ihop saken och den kastades ut med huvudet före. Jag bytte lakan och bar ut smutstvätt och sist men inte minst dammsög jag upp de två spindlarna i hörnet ovanför min säng. Kallsvettig och darrhänt med sugaren i hand. Jag kunde knappt andas, kände hur de skulle som genom ett mirakel undkomma luftströmmen och krypa ner på mig.

Min spindelfobi blir värre med åren, faktiskt.

Jag har mest problem med spindlar som sitter inomhus.

Det är allt mitt liv handlar om på söndagar, städning och spindlar.

Jag tror mitt rum är för litet, jag för lat och det för fyllt med grejer för att kunna hålla sig rent. Snart kommer det kollappsa in i ett svart hål. Mitt rum som tappar tid och rymd och bara slukar allt.

Hoppas att det inte händer när jag är hemma.

IGÅR ÅKTE JAG pulka för första gången på hur länge som helst, det var jätteroligt. Jag skrek och skrattade och fnissade och frös och svettades samtidigt.

Nu när jag försöker komma ihåg pulkaåkningen när man var liten minns jag ingenting förutom att jag hatade overall, hade en röd pulka och att det gick mycket snabbare när man åkte med pappa för att han var tung. Men jag minns inte var, eller när, förutom en backe på Ballongberget i Stockholm.

Gud ja, oj ja ja.

Jag låter gammal.

Jag minns den backen som enrom, som en skyskrapa, som mount everest, och när jag gick förbi den för ett tag sedan var den knappt större en en elefant.

Fin jämförelse.

Jag måste växt om en skyskrapa med andra ord.

JAG TROR ATT jag kan gå vidare nu, litegrann framåt hela tiden.

Det känns skönt, jätteskönt.

Men alla ord som kastats ut idag, det kommer att ta lite tid för mig att äta dom.

Jag längtar till det nya året.

Även om man egentligen kan börja om när som helst så känns nyår speciellt.

Nytt år, som rena lakan eller nytvättade kläder.

Jag gillar inte lukten i tvättstugor, men jag älskar känslan av rent tyg.

Jag tror jag kan gå nu, och jag hoppas, trots allt, att du också kan det.

Jag lägger dig bakom mig nu.

Nu är det jullov och här ska det njutas av snö och vinter!

JAG STOD OCH väntade på en försenad buss i snöyran och försökte mig på att anlägga mina anletslag till svår och otillgänlig med musik i öronen och snöflingor som smälte på läpparna. Det gick väl inte sådär jättebra kanske.

jag är inte den coola oberörda typen, och jag gillar den inte så jag vet faktiskt inte varför jag försökte från första början. Tristess kanske.

På väg hem åkte jag förbi

Julebäcksgränden

Tårbäcksgränden

Vitabäcksgränden

Svanebäcksgränden

Jag hade nog helst velat bo i Svanebäcksgränden, det lät finast. Som chiffong och coctailpartyn, som pärlor och siden och champang i lövtunna glas och välmanikyrade naglar och röda läppar med små pärlvita tänder och Edith Piaff på 78- varvare, Chanel no. 5 bakom örat.

Fast jag vill inte ha allt det där, jag gillar bara tanken på det. Fascineras, och okej, lockas lite.

Som Olivia i Vit Oleander.

Jag måste nog ta och sluta tjata om den boken nu,

Och föresten så tycker jag inte ens att Chanel no. 5 luktar gott.