JAG HAR TVÄTTAT av mitt ansikte ordentligt nu.

Hoppas på bättre tider.

Avsminkning

Face-scrub

Ansiktsvatten

Ansiktskräm

Mitt ansikte lyser av uppmärksamheten.

JA.

Jag är inte bra på att hantera pengar, hur ska detta gå nurå?

Hurhurhur?

Svara då?

Okej jag bryr mig inte ändå.

Bara lite.

Nödvändiga steg mot en piggare vardag:

1. Sluta prata med mig på själv, inte okej Malin!!

Did it again.

DET ÄR MINUS sex och en halv grad ute.

Vi håller på att avfrosta vår frys,

det knäpper när isen faller ner i byttan.

Det kalla vattnet droppar och sänker temepraturen en grad till.

Mamma är förkyld och

jag svettas nästan ihjäl.

Jag sluter ögonen och drömmer om isberg,

men inte Titanic.

Kanske lite om Jack,

och hur Kate släppte honom.

Subba.

Hah.

Fan vad mitt rum alltid blir hundra grader varmt.

NYTT ÅR, OJ oj där ser man. Det rullade in med ståtliga fyrverkerier och runda fotsulor. Så kan det gå, men det är faktiskt bara nyår en gång om året, och nytt decenium? Inte lika ofta kan jag säga er!

Idag har jag lärt känna basen lite bättre i ett par fåtöljer, sjukt fett minsann.

Och googlat fram mitt namn på i japansk skrift.

マリン

Sug på den ni.

Google translate är sjukt roligt.

NU DRAR TIDEN ihop sig,sträcker sig ut mot den nya året.

Luften vibrerar över våra huvuden, jag tror faktiskt att jag slänger till med ett nyårslöfte att träna mer. Annars ska de flesta andra verben dras ner på i kvantitet och utsträckning.

Nä nu ska jag kila iväg fixa saker, pryttlar och manicker.

Så det här inlägget blir det sista år 2009, nu skall jag använda de elva timmarna och 58 minuterna som är kvar till goda gärningar, mer eller mindre.

Vi ses på andra sidan, gott nytt år!

( Orelaterad bild som glittrade lite i ögonvrån, dom må ser bekymrade ut men jag tror de fnissar inombords. Snygg bild hur som haver i alla fall)

MED DUNDRANDE PULS har jag nu anlänt hem efter att ha gått och sett Paranormal Activity och blivit skrämd ur skinnet.
Riktigt bra skräckis tycker jag, även om jag nu räds mitt eget hem framför allt.

Mjäk.

Wosch, mitt hus har alltid knakat som fasiken året om och imiterat fotsteg och dunkat till och från och jag är en naturligt lättskrämd person.

Detta gjorde det knappast bättre.

Haha.

men är glad att jag såg den.

Nice film endå.

Lite trevlig musik och oskrämmande nörderi är nog det enda botemedlet.

ÄTER KALASBOLLAR OCH lyssnar på Tack För Kaffet, funderar och smakar på klicheér.

Vad skulle vi ta oss till utan alla dessa små förutsägbara klassika ögonblick som är grundstenarna till allt?

Jag gillar dem, det gör jag. Men ibland vill man ha något oväntat också.

Absolut, jag säger så.

Scchhyysshh.

Tare lugnt nu.

Ta en kalasboll, vetjja.

Det är nog det enda rätta, ja.

Aa, det har du rätt i.

Jag vet.

Idiot.

Haha.

Mitt rum påminner mig om den där myten om mannen som rullar upp en enorm stenbumling för ett berg, och varje gånge han nästan är klar rullar den tillbaka ner och han får börja om. Eller den om mannen som får sin lever uppäten varje dag av en rovfågel (eller dylikt) för att sedan få den utväxt igen och uppäten på nytt.

Ouch.

Jag tror jag ska klistra fast alla mina ägodelar så att de lutar flytta på sig, det börjar blir irriterande.

Speciellt eftersom jag är väl medveten om att det är jag som rör runt dem, och inte de själva som rör sig.

Men det tänker jag såklart inte erkänna.

Hallå.

Nu ska jag gå och köra lite karate-moves på mitt rum,

bara för att skrämma upp det lite såklart.

Jag är inte elak.

Bara bestämd.

JAG LETAR LITE här lite där, undviker väskans rop på uppackning och söker vidare.

Vi har ingen pasta hemma, jag krackelerar långsamt i små pasta-hungrande bitar. Funderar medan jag pusslar ihop min besvikelse.

Ska man kanske ta och koka ägg istället?

JAG LÄNGTAR LITE efter nått fjärran land nu också.