NY SMAKUPPLEVELSE; VIOLGLASS. Inte fullt så äckligt som det låter faktiskt, snarare en aspirerande favorit. Den är ljuslila med koncentrarade strimmor av mörklila, och smakar som de där magnifika violtabletterna man åt när man var liten ur en liten guldask. Eller som de små violpistolerna. "Upp med händerna, borsta tänderna! Jag har en violpistol!", fast mjölkigare.

Yuck fou, foddah mucker.

Kom igen Ichigo! Rädda mig från söndags tristess och sömniga magar!

KLIPP, KLIPP, LUGG.

Nu har jag köpt skor och behöver inte välkomna sommaren med nakna fötter.

"Att inte blvit född, kanske är den största gåvan av dem alla".

Skitsnack.

Jag är trött på foster, aborter och fotervattensprov, våldtagna nioåringar och gubbar med korkade åsikter, jag tänker aldrig röra det ämnet igen förutom under absolut tvång efter detta j***a repotaget som vi har stretat och slagits med ett bra tag nu. Bara så att ni är med på det.

Varför ropar folk "Se upp!" när någonting är på väg emot en. Vill de att man ska få det i ansiktet?

Och varför fastnar inte lim på insidan av flaskan?

SCHLAGERFESTIVALEN DETTA ÅRET får mina kinder att bli varma och röda. Jag kollar officiellt inte på det längre men råkade kasta en blick på Tv:n, oh grymma värld. Det enda som hindrade mig från att gå därifrån omedelbart var en solbränd, vitklädd grek med ett sexpack. Illa. Jag är som mor min som var en hårsmån ifrån att gifta sig med en grek och skaffa en bunt små grekiska barn med mörkt hår. Hon får nöja sig med mitt färgade.

HÄR SITTER JAG och smaskar på capuccinoglass och tänker på en kjol som satt fint, vet ni vad mer som skulle sitta fint? Pengar.

Imorrn ska min huvudbonad klippas och färgas, juuuuupp.

JAG KOMMER INTE längre ihåg mina drömmar. Det är knepigt. Jag drömmer uppenbarligen inga minnesvärda drömmar längre.

Den äckligaste drömmen jag någonsin har haft var när jag var cirka sex år gammal. Det var en dröm som jag drömde varje kväll i en vecka, den kom alltid när jag låg i det där konstiga halvsovande stadiet, när man drömmer men ändå är vaken. Den var jättekort och bestod bara av små bilder, som filmsnuttar. Den första var av en cowboy som stod och klappade en mörkbrun vildhäst på mulen, mitt på en äng med oranget gräs, och viskade till den om hur mycket han tyckte om den, om hur bra han skulle ta hand om den, om vilka äventyr de skulle ha tillsammans. Nästa bild sitter mannen och skrattar, det är natt och han har tänt en brasa och över den grillar han den stackars hästen han lurat tidigare på dagen.

Yisch, jag mår illa bara av att tänka på den.

Min pappa har berättat för mig att när jag var liten kom jag in till hans rum en gång mitt i natten, väckte honom och sa:

Jag tappade ner mitt täckte, men sen plockade jag upp det igen, godnatt.

JAG TITTADE PRECIS på en filmsnutt om en liten kines med omoderna glasögon och vit instoppad skjort som var (är?) ägaren till världens största guldfisk.

"It's about the size of a domestic cat"

Ryyyyys.

Och det bästa; vad hette ägaren?

Jackie Chan.

Ha-haa-ha.

Det finns Svenssons och det finns Chans.

JAG SKUMMADE PRECIS igenom några the Sims 3 - trailers, mycket fint, mycket, fint. Jag vill, jag vill. Min dators dagar kan man dock räkna på dess tangenter så jag skulle inte våga lägga något så enormt som The Sims på dess bräckliga axlar.

Sims är underbart! Vem gillar inte att få styra över en handfull små animerade människor med ansikten skulperade efter ens eget datorklickande, krökta och fåfänga pekfinger?

IDAG HAR HUVUDVÄRK blandat sig jämt och fint med ont i magen och en gnutta ångest. Allt som allt en bra dag ändå. Just nu sitter jag invirad i mitt blommiga täcke, lyssnar på mes-musik, äter äpple med kniv som en vilde och tjurar över min glappmobil som nu blivit down graded till en tjock liten Nokia med polyfoniska ringsignaler och en icke-fungerande 5-knapp.

Den påminner mig om en fet liten farbror i svart kostym med plommonstop och käpp.

Jävla gubbjävel.

Minns ni den där boken med småpapporna?

Den var så mysig tyckte jag, små, små pappor i massor.

Det kanske fungerar bättre så ibland.

Alltså med en massa, små, små pappor.

Nu ska jag nörda ikapp mig med mina serier.

Äsch, låt mig.