OM NÅGRA YNKA timmar reser Ellika sin väg genom länderna ner till Frankriket och Paris, jag önskar henne en trevlig resa och skickar ett tusental avundsjuka tankar. För nu ter det sig nämligen så att jag inte skulle protestera så himla mycket mot att åka till Paris, jag skulle gladligen packa en tandborste, en baguett och en stinkande ost och ge mig av nu direkt på studs.

Kan man säga så? Jag tänker mig studsbollar.

Jaja, ojoj, nu ska man inte klaga.

Sverige är fint, Malmö är fint, Malmö har inte ett spetsigt torn men vi har Turning Torso i alla fall.

Se där, alltid något!

Nu ska jag slagga, sussa, gå och knyta mig och alla andra synonymer där finns för att sova.

Nu blir det bild på två okända djur, jag tippar att det är ett par mungosar?

De sprang så fint, jag ville klappa.

I fredags drömde jag om en fajt mellan en räv och en orm med vit päls och rosa tunga.

De bet på varandra sedan slukade päls- ormen räven och det såg ut som att dess käka skulle spricka, efteråt låg den mätt med en klump på kroppen.

Jag vaknade alldeles kallsvettig och illamående.

JAG KÖPTE ETT litet mobilsmycke för 39 kr. En liten ljusblå, fet katt med mörklblåa detaljer och ett nöjt litet ansikte. En guldig pingla dingar på bröstet på den, mellan tassarna. Jag gillar hur pinglor låter.

Senare idag åker jag tillbaka hem och far åker till Finland, bara så ni vet.

Min nacke spänner och drar och ögonen svider.

Dags för lite sömn.

Sov sött.

Reklam-fritt my ass.

IDAG SKA JAG och pappa åka till Östasiatiska muséet och se utställningen Kimono Fusion.

Mycket färger, det ska bli kul.

Mitt nagellack luktar fortfarande rosor.

Jag känner ingen här.

Anna Sui nr 502, och 903.

Rinnande guld och ett glittrande hav, fångade i små glasfalskor utformade som rosor och parfymerade som dem.

Mina fingrar luktar sött och sommarkvällar, mjukt gräs och surret från insekter, jag ser mjuka skuggor skapade av levande ljus.

Mina naglar skimrar som medelhavet och doften får mig att tänka på Afrodite.

Det kliar i hela kroppen nu, drar fram en längtan efter varma länder och lena solar, stora blodröda rosor och svala kläder.

Vad som hände med sensommaren, vad som hände med färgerna i löven, det vet jag inte.

Himlen kväver mig just nu, blockerar min syn.

Jag är fåfäng, ge mig den vackra hösten tillbaka.

EFTER ATT PLANET rullat in sjuttiotre minuter försent gick jag på och klämde ner mig mellan världens suraste flicka och en tant som andades surt, surt och kaffe.

Jag lirkade av flygplanets kycklingbitar från tandpetarna med tungan och lät trästickorna falla tillbaka ner i plastförpackningen. Drack vatten.

De efterlyste Nils Nilsson i högtalarna och alla vuxna skruvade besvärat på sig, Nils Nilsson räckte upp en hand och ropade självsäkert till. Nyfikna ögon granskade. Vilket lustigt namn.

Jag sög på plastgaffeln och kände hur mango-chilin brände på tungspetsen.

JAG SITTER HEMMA och sörjer min förkylda näsa som jag olyckligtvis har en tjurring i just nu.

Hel min hud är öm och jag känner mig som en degklump.

Allting känns segt just nu, jag har helt och totalt tappat all sorts inspiritation. Vilket antagligen har märks.

Jag känner mig rent ut sagt värdelös för tillfället.

Och värdelös är inget bra ord.

Tillåt mig svära. 

Nä, jag vågar ej.

Fega lilla jag.

Just nu känns det om att jag klättrar på väggarna i sömnen. Det är nog det enda vettiga jag har att säga idag.

Ljusknappen styr över natt & dag,

så ge dig.

Du har inte en chans.

Jag andas ljus och sväljer mörker.