BRIDGET JONES ÄR min gudinna, förebild och musa.

Och Colin Firth är onekligen fruktansvärt sexig.

Bara så att alla är med på det nu.

JAG FANN TVÅ lådor med chokladöverdragna gräddbullar i vår frys igår, och informerade såklart genast min bror. Vi stod och debatterade i köket en liten sekund och konstaterade att de inte kan vara till jul eftersom vi inte ska fira hemma och att de knappast skulle kunna vara till någon slags gräddbollsbjudning. Vi var tysta i ännu en sekund innan vi kastade oss mot frysen och slet ut den översta kartongen.

Tre stycken var småtrasiga och en uppochner, min bror tog den uppochner-vända medan jag grep tag i en fysiskt oskadd och åt den i vå tugger på väg tillbaka till mitt rum.

Nu sitter jag och funderar över om det var moraliskt rätt gjort, att syndigt äta en gräddbulle utan lov och utan tankar på vem de må tillhöra.

Men det största problemet kvarstår förstås, att de båda lådorna fortfarande ligger i frysen och kallar på mig. Lockar på mitt sockerberoende.

Åh.

Vad är väl en bal på slottet?

Vad är väl ett gräddbollsrelaterat i-lands problem?

IDAG SKA VI iväg med klassen till Teaterhögskolan och sen ska jag klippa mig, sweet.

Mitt undermedvetna busar med mig i drömmen, men om man tänker för mycket på någonting under sin vakna tid så får man nog skylla sig själv om hjärnan hakar upp sig om just det på natten.

Bu!

IBLAND KÄNNS DET bra att se sin tvilling.

Aa.

Hah.

Jag är inde ledsen och knotig, mest fundersam!

Tänk, tänk, tänk, sa Nalle Puh och jag tror att jag följer hans filosofi.

JAG SITTER OCH soggar iförd radiga short med en randig tröja, pyntad med o'boy-fläckar må jag tillägga, och tänker efter lite på hur jag borde lägga upp mitt liv. Träna, äta nyttigare, göra sit-ups varje kväll, inte väga mig på ett tag, klippa mig, fixa min tandställning, byta piercing och fixa allt annat trasigt.

Ugh.

Det är en jävla balansgång att må bra med sig själv, att passa in.

Hum.

Fast jag har å andra sidan alltid varit rätt självkritikt av mig.

Och dessutom har jag börjat fundera rätt mycket på sistone på sådana saker man helst låter bi att tänka på.

Det ilar i tänderna lite för ofta.

Jag känner mig smått förvirrad faktiskt,

och ganska rejält missnöjd med mig själv också för den delen,

när jag sitter här och tänker,

iförd min randiga tröja med o'boy-fläckar.

Humdidum.

NU ÄGER JAG en ryggsäck så fiffig att jag blir alldeles yr. En riktigt, rejäl en som har så många finesser att jag bara inte kan låta bli att förundras.

Jag är redo för Afrika nu, och sjukt peppad.

I februari bär det av till Tanzania.

HON TRUMMADE MED naglarna

mot bordet

det var gjort i mörkt trä

hennes naglar målade  i guld, trummandes

alltid trummandes.

Hon gjorde hål i bordet,

som små månformade vallgravar

Hon fyllde dem med sand.

Ljus sand, len, finkorning sand från en strand

långt borta

Sanden fastande under hennes naglar,

lyste mot bordets mörka trä,

i små månskvärvor.

hon somnade med kinden mot

stranden långt borta, mot det mörka

och månskärvorna.

Hon kunde nästan känna havet mellan

fingrarna

men hon vaknade i en snödriva

långt borta

allt hon såg var månar fyllda av sand

Ljus sand, len, finkorning sand från en strand

långt borta

IDAG FRÖS JAG tårna av mig iförd gummistövlar och en lång dunjacka, tittandes på hästar och stående i en halvfrusen gegga av deras skit. Mina småsystrar rider och min lillebror kan moonwalka.  Fett.

 Och idag snöade det, och jag blev alldeles varm och glad och pirrig i magen över hur vackert det var när snön långsamt singlade ner i det orange ljuset från gatulyktorna. Och jag fick en sådan lust att springa, bara springa jättefort med snön virvlandes i ögonen och håret och under fötterna och bara springa. Springa så långt jag kunde.

Vilket antagligen inte skulle bli sådär jättelångt.

Och på tal om ingenting,

så ibland, ganska ofta nuförtiden faktiskt, så känns det som att jag flyter utanför mina egna kanter. Som att jag inte sitter ihop med mig själv.

Man kanske borde köra en Peter Pan och spika fast sin skugga i foten?