DET KNASTRAR AV daim mellan tinningarna och jag kan höra råttor tugga genom trä. Genom cement och stål. Jag vaknar klockan tre med en råtta tillverkad av min hjärna på magen. Intrasslad i täcket som en annan galning.

Det är jobbigt med söta tandläkare, och jag låter som en sån där hormonbrunstig tonåring nu. Men jag är en sån, och det är fett coolt. Screw you, man. Det är jobbigt med okunniga optiker också, men den nervkittlande historien kan vi spara på ett tag till. Det kliar i halsen.