JAG RÖR MIG i vinden och drar med fingrarna genom den. Kliver över asfalt, sten och ljus. Jag gick till min gamla lågstadieskola. Jag kände mig malplacerad, som att jag hadehamnat fel. Allting var i miniatyr. Jag minns det som så stort. Det gör mig ledsen, det var inte jag som brukade gå dit varje dag. Det var det inte. Jag tittade in i en glaskula och blinkade bort all smuts, all grus som fastnat där. Skakade av mig alla de tunga tygerna och försökte se det igen. Försökte se hur det egentlig såg ut, men jag kunde inte. Jag gick i cirklar och fyrkanter, gick på smågator och lät isen knäckas under mina alltför tunga skor. Jag känner mig enorm och fruktansvärt liten. Så himla liten.

JAG HAR FÖR mycket av allt just nu. Jag ska gå ut och gå snart. Röra på mig lite, försöka sortera ut mina tankar och känslor lite bättre.

Jag vill bli bättre.

Jag vill bli mer ambitiös, mer tränad, nyttigare, hälsosammare, mer allmänbildad, smartare, mer bekväm i mig själv. Jag har bestämt mig för att sträva mot min högsta potential, och ja. Det kommer gå jävligt långsamt och trögt. Och det kommer ta tid. Flera hundra år. Men jag ska verkligen försöka få det gjort. Om jag ska kunna vara stolt över mig själv någon måste det helt enekelt bli gjort, och jag kan inte göra det om jag inte börjar ta itu med saker jag tryckt undan. Och det var exakt det jag gjorde lite igår. Men det var förstås bara ett steg, och jag många steg kvar.

Igår rensade jag min garderob och den är så jävla ren nu.

Jag vill bara komma iång nu.

Jag ska ut och gå nu och njuta lite.

JAG DRÖMDE ATT tjejerna i skolan fick i läxa att skära av sina egna bröst. Jag bestämde mig för att gå till en kirurg och bli nersövd, för annars skulle det nog göra ont tänkte jag.

Jag drömde två paralella historier. En historia om en busschafför och en kvinna och en kille och en konstig tjej. Och så bröstgrejen.

Slutet var fruktansvärt orelaterat, det var faktiskt slutet på en helt annan dröm.

Sedan vaknde jag av att min mobil ringde och jag fick glädjas åt att jag försovit mig rätt rejält.

Jag hade i alla fall en bra helg, det var roligt och jag tog itu med en del problem jag envisats med att trycka undan. Och så har jag ränsat hela min garderob. Den är så fin nu Jag vill bara stå och se på den i timtal.

Men det ska jag inte, för det verkar lite ohälsosamt.

Igår drack jag min första dos kolera- medicin och den blåste upp mina mage som en ballong. Det kändes som att den a) skulle flyga iväg b) skulle spricka som en såpbubbla. Men den klarade sig galant.

Om två veckor bär det av till Tanzania.

Och jag har sååååå mycket att göra i skolväg innan dess.

Yesssssss.

JAG SKA IDAG ta ett litet steg mot att sluta skjuta upp saker och rensa hela min garderob.

Igår dansade vi och jag dansade bokstavligt talat lös två tänder, den känns inte så fint just nu! Gör rätt ont faktiskt.

Imorse vakanade jag och drack coca cola och åt räkpanacotta och tittade på Biggest Loser. Det känns jättefint!

Nä, nu ska jag kavla upp varenda ärm på min kropp och ta itu med min fruktansvärt otympliga kläde- organisation.

OCH HÄR SER man klart och tydligt att jag alltid skjuter upp saker. Jag sitter och rullar tummarna och väntar på en startsignal som aldrig kommer att komma. Det är ju jag som ska trycka på knappen,inte någon abstrakt figur i fjärran som styr över allt.

Nä, gud vad jag är feg och mesig egentligen.

Jag skulle behöva något som skakar till mig ordentligen. Som skakar ut allt det fega och löjliga och korkade och öndiga. Få alla mina laster utspridda som fickinnehåll över en trottoar.

Men det tar vi någon annan dag, va?
Eller?

Kom igen svara mig nu! Jag vet att du är där!

JAG MÅR ILLA om vartannat. Och jag är trött, trött på skolan, trött på mig själv.

Jag känner mig liksom lite urholkad. Som att jag är gjord i papper med tyngder i fötterna. Jag drar åt alla håll och kanter men sitter fast ändå. För jag har inte friheten att göra som jag vill. Och det vet jag om. Och till slut slutar det blåsa och då böjer jag mig onaturligt tillbaka i en båge och ett par händer viker ihop mig sju gånger, lägger tyngderna ovanå och tassar tyst iväg.

Sccchhh. Björnen sover, björnen sover, men jag ska ta mig i kragen och väcka honom snart. När jag har lite mer tyng i fickorna. När jag inte fladdrar riktigt lika mycket.

Det låter bra tycker jag.

JAG SATT PÅ bussen på vägen hem och lyssnade på alla låtar sen i somras och levde in mig så mycket i det att jag nästan trodde att det var sommar. Sen klev jag av bussen och fick en örfil av en iskall hand plus ett slag i magen som gjorde att jag tappade andan. Den kalla vinter andräkten bara rann ur mig och jag sjönk ner och la mig på trottoaren med kinden mot isen och spårade med fingrarna i snön efter en liten blomma. Eller ett litet grässtrå. Bara någonting grönt att fästa mig vid. Jag hittade en plastbit som jag stoppade in i munnen och sög på. Sedan spottade jag ut den, reste mig up, borstade bort snön och gick hem.

Snö, snö, snö så jag dyrkar dig i en vecka. Sedan går julen över och då du ska smälta bort och rinna iväg. Ta inte illa upp, men snälla, söta, rara, kyliga du. Var lite mänsklig va?

Jag är trött på att prata om hur trött jag är på vintern.

Och om jag verkligen sög på en blastbit, liggandes på marken lämnar jag helt upp till er. Bestäm ni, det är lugnt. 

HÄR SITTER JAG och fryser.

Här sitter jag med morgonrock över kläderna.

Här sitter jag framför världens fulaste försök till en fin liten godisskål.

Här sitter jag i ett jättestökigt rum som kvider efter uppmärksamhet.

Här sitter jag med kulturhistorian bitandes i nacken.

Här sitter jag och hatar min brist på självdiciplin.

Här sitter jag och avskyr att jag är medveten om den.

Här sitter jag helt enkelt,

och gör inte ett piss!

Livet är fint.