JAG RÖR MIG i vinden och drar med fingrarna genom den. Kliver över asfalt, sten och ljus. Jag gick till min gamla lågstadieskola. Jag kände mig malplacerad, som att jag hadehamnat fel. Allting var i miniatyr. Jag minns det som så stort. Det gör mig ledsen, det var inte jag som brukade gå dit varje dag. Det var det inte. Jag tittade in i en glaskula och blinkade bort all smuts, all grus som fastnat där. Skakade av mig alla de tunga tygerna och försökte se det igen. Försökte se hur det egentlig såg ut, men jag kunde inte. Jag gick i cirklar och fyrkanter, gick på smågator och lät isen knäckas under mina alltför tunga skor. Jag känner mig enorm och fruktansvärt liten. Så himla liten.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

AMEN, titta en fågel!   Det känns lite som att vakna, på ett sätt. Eller på ett annat sätt.      ...

Min lille bror verkar alltid vet vad han gör. Jag saknar nog småttingarna lite.   ...

MED HUVUDET I sanden och fötterna i himlen vandrade han hela vägen hem. Ljuset knastrade under hans bara fötter och vinden lekte i hans hand, sanden viskade hemligheter rakt in i hans hvuvd som han lovade att hålla, lovade på allt han var värd. Tyvär...

HON DROG MED handflatorna över sin mage, såg huden falla av. Nu blir jag ny, tänkte hon. Ny på utsidan kanske, men samma gamla du intui, viskade han i hennes öra. Han strök bak hennes hår och la pannan mot hennes tinning. Huden knottrade sig utmed he...

JAG FÖRSÖKER LURA mig själv hela tiden, vilket är relativt korkat med tankte på att  jag alltid vet vad jag själv tänker, så klart. Får vi hoppas i alla fall. Men den där lilla rösten i pannan är envis, den försöker ändå även om det är hyffsat lönlös...