Direktlänk till inlägg 21 januari 2010

tvåhundratrettiosju

Av Malin - 21 januari 2010 23:45

IBLAND KÄNNER HON sig helt tom, som en snäcka. Om man lägger örat mot hennes mage just då kan man höra havet men inget annat. Vågor som slår mot sand, hur det brusar. När det känns så brukar hon lägga händerna över naveln och trycka riktigt hårt. Hon är rädd för att om hon slutar prata så kommer hon sluta finnas till. Hon leker fin-fem-fel i spegeln och hittar hundra. Det är inte att hon är ensam, det är att hon inte riktigt kan se sin egen form. Hon vibrerar i kanterna och flyter ut som vattenfärg i regn. Rött och grönt och blått och rosa och gult. Även om man gärna skulle vilja tro att hon är brun och grå och svart så är det inte så. Hon är som ett fyrverkeri, egentligen. Ibland kan man se det om man kisar mot henne på lite avstånd.

Ibland känner hon att hon har växt ifrån sig själv, väggarna hon har bott mellan så länge. Hon längtar ut. Hon önskar bort stora bitar av sig själv dels på lek, dels på allvar. Hon längtar till ett nytt jag.

Hon trycker hårt över naveln och drömmer om stora moln, om rött och grönt och blått och rosa och gult.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Malin - 10 maj 2010 22:11


AMEN, titta en fågel!   Det känns lite som att vakna, på ett sätt. Eller på ett annat sätt.      ...

Av Malin - 16 mars 2010 00:00


Min lille bror verkar alltid vet vad han gör. Jag saknar nog småttingarna lite.   ...

Av Malin - 15 mars 2010 23:45

MED HUVUDET I sanden och fötterna i himlen vandrade han hela vägen hem. Ljuset knastrade under hans bara fötter och vinden lekte i hans hand, sanden viskade hemligheter rakt in i hans hvuvd som han lovade att hålla, lovade på allt han var värd. Tyvär...

Av Malin - 15 mars 2010 20:45

HON DROG MED handflatorna över sin mage, såg huden falla av. Nu blir jag ny, tänkte hon. Ny på utsidan kanske, men samma gamla du intui, viskade han i hennes öra. Han strök bak hennes hår och la pannan mot hennes tinning. Huden knottrade sig utmed he...

Av Malin - 15 mars 2010 20:02


JAG FÖRSÖKER LURA mig själv hela tiden, vilket är relativt korkat med tankte på att  jag alltid vet vad jag själv tänker, så klart. Får vi hoppas i alla fall. Men den där lilla rösten i pannan är envis, den försöker ändå även om det är hyffsat lönlös...

Ovido - Quiz & Flashcards