DET KNASTRAR AV daim mellan tinningarna och jag kan höra råttor tugga genom trä. Genom cement och stål. Jag vaknar klockan tre med en råtta tillverkad av min hjärna på magen. Intrasslad i täcket som en annan galning.

Det är jobbigt med söta tandläkare, och jag låter som en sån där hormonbrunstig tonåring nu. Men jag är en sån, och det är fett coolt. Screw you, man. Det är jobbigt med okunniga optiker också, men den nervkittlande historien kan vi spara på ett tag till. Det kliar i halsen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

AMEN, titta en fågel!   Det känns lite som att vakna, på ett sätt. Eller på ett annat sätt.      ...

Min lille bror verkar alltid vet vad han gör. Jag saknar nog småttingarna lite.   ...

MED HUVUDET I sanden och fötterna i himlen vandrade han hela vägen hem. Ljuset knastrade under hans bara fötter och vinden lekte i hans hand, sanden viskade hemligheter rakt in i hans hvuvd som han lovade att hålla, lovade på allt han var värd. Tyvär...

HON DROG MED handflatorna över sin mage, såg huden falla av. Nu blir jag ny, tänkte hon. Ny på utsidan kanske, men samma gamla du intui, viskade han i hennes öra. Han strök bak hennes hår och la pannan mot hennes tinning. Huden knottrade sig utmed he...

JAG FÖRSÖKER LURA mig själv hela tiden, vilket är relativt korkat med tankte på att  jag alltid vet vad jag själv tänker, så klart. Får vi hoppas i alla fall. Men den där lilla rösten i pannan är envis, den försöker ändå även om det är hyffsat lönlös...