IDAG NÄR JAG var på väg hem kom det på två män på bussen. Den äldre med uppenbart högre status än den andre. Den äldre utstrålade direkt en slags skräckjagande respekt och fick mig att haja till lite. Han hade snaggat hår, vilket den andre inte hade, och var lång och bred, med spikrak näsa, veckad panna och ljugrå ögon bakom glasögon.

Han såg inte ut att tvivla på en enda millimeter av sig själv och tog plats utan att ens öppna munnen.

Jag blev rädd för och respekterade honom, och jag hade aldrig ens sett människan innan.

Det är mysko hur det funkar med sådana signaler man tar emot omedvetet, jag kände direkt när jag såg honom att det var någon jag inte skulle vilja hamna i vägen för. Han såg ut att ha både sett och gjort mycket och nu lät andra göra det istället.

Samma typ av killar, med minst två snaggade i varje kull, i vindjackor åker på bussen jag tar, till och från, och går av på samma busshållplats som nu de här två männen klev av på.

Han här idag ingav dock en annan slags känsla. 

Jag har nästan lust att följa efter för att se var de tar vägen men håller mig kvar på de gröna sätena istället, det känns bättre så.

Jag kanske bara inbildar mig.