VI LIGGER VAKNA om nätterna och stirrar oss blinda på det vi inte kan se. Vi pratar våra käkar ur led för att vi är så rädda för att tystnaden ska spräcka våra trumhinnor. Gömmer oss i drömmar och lever lyckliga i ett hus av plast. Öppna ögonen för fan och håll käften, för en gångs skull.

Bara lyssna på ingenting.

Du behöver inte fylla varje kvot.

Det behöver inte göra så ont.

Andas och var liten,

för en gångs skull,

bara sov.