FEM MINUTER I åtta steg jag utanför dörren och fick se gatulamporna surra igång. Solens neddtåg färgade himlen i blått, mörkblått, ljus lila och rosa. Jag lät Paolo Nutini fylla huvudet och började gå över krossade röda bär, sprucken afalt, gräs och grus som gnistrade i lampskenet. Jag anades in och ut, och fångade en takt med fötterna. 

Någonstans där insåg jag att det redan är höst. Bäbishöst. 

IDAG NÄR JAG satt på bussen och tittade ut insåg jag plötligt att löven hade börjat falla från träden. Gula löv som dansade och snurrade, störtdök och svävade. Fastnade i små luftvirvlar på marken tillsammans med McDonalds-skräp och godispapper. Och jag blev så glad. Så uppspelt. Så nöjd.

Hösten är den vackraste tiden på året och jag välkommnar den med öppna armar.

Måla om, gör det fint. Ge allting nya färger och nytt ljus. Ge mig någonting nytt att gå in i, ett tecken på att tiden går och gör det vackert.

Jag Kliver härmed bort från sensommarskit och in i den fabulösa hösten.

Jag känner peppen för fika med filtar, för halsdukar och mössor, tjocka tröjor och torg-gumme-vantar, för mörka mornar och kall värme.  

Jag känner höst-peppen helt enkelt.