Det mesta jag skriver är osammanhängade babbel och gnäll. Men jag behöver få ut allt det där som låter fel i mun men rätt i bokstäver, det är därför jag gör detta. Leka av mig lite. Bubbla av mig lite.

Gnälla, sova och städa är faktiskt int det ända jag gör om dagarna, även om det kan verka så. Lite kanske. Fast jag gillar att städa och sova. Och gnälla av mig ibland med.

Nu ska jag gnälla över en spindel.

Ett å två, å ett två tre fyr.

Det kittlade på axeln när jag väntade på bussen. Det börjar bli kallt nu men min axel kikade ändå fram litegrann sådär. Så det kittlar, och jag gör som man brukar göra och lägger högerhanden på den bara axeln för att klia. Och då fångar jag något mellan mina fingrar. Långa ben. Gulmörk liten kropp. Men bra större kropp än långben måste jag bara påpeka. Usch, jag får gåshud på höger ben bara av att skriva om det. Jag flyger upp och kastar iväg äcklet. Trampar. Dödar. Tror jag jag i alla fall.  Men åh nej, så lätt går det inte. Den börjar röra på sig igen efter några minuter, släpar sin massakrerade kropp över gatuplattorna och lämnar en våt rand av inälvor. Jag ryser och hulkar, vill springa och springer på bussen som kommer på sin vita springare. Eller, det kan den ju inte. Skitsamma.

Min hjärna spelade spratt med mig hela bussvägen hem och det kittlade och kliade överallt. Jag såg spindlar krypa in i bussen och krasa under folks fötter.

Fyyyyyyyyyyyyy vad äckligt.

Nä, spindlar + mig = inte sant

Det har aldrig varit sant, men blir mindre och mindre sant för varje dag som trillar förbi.

Så nu ska jag komma till poängen;

Förlåt om det regnar imorgon.

NÄR JAG KOM hem var det mörkt, tyst, tomt. Mitt hus kändes oändligt stort, och det väste åt mig. Vässade skarvarna och knakade, bankade och skrämde upp mig. Eller så var det jag själv som skrämde upp mig, jag vet inte. Det är mycket som jag inte vet, uppenbarligen. Jag är till exempel en total främling till mitt eget hus. Jag talar inte dess språk och det försätter oss i knepiga situationer. Men huset skulle ju kunna anstränga sig lite också, it takes two to tango, liksom, gosh, duh.

Var det fel uttryck?

Jag borde sova nu.

Och det ska jag.