HON SKRATTAR GÄLLt och högt, likosm kluckande. Tjuter av förtjusning åt saker som inte ens är roliga, saker utan en smula av humor i sig. Skrattar med den bruna, fantasilösa pagen guppande kring ansiktet. Allt med ett fult tandfyllt leende redo medan hon försöker väcka skratt med varje ord. Hon är säkert en sådan person som dyrkar skavller, alla älskar väl lite skitsnack men den här, hon slickar i sig det och tuggar detaljer stora som hus innan hon spottar allting vidare. Hennes röst pressar sig igenom skarvarna och skär i öronen. Klappar med torra händer, tjuter och vrider på sig. Alltid redo att dra fram alla små hemligheter hon vet om omgivningen. Vem som inte kan låta bli att knulla grannen, vems jackfickor alltid är fyllda av smink med prislappen kvar, vem som hatar och vem som älskar, vem som gjorde abort som sjuttonåring, vem som fuskar med pengarna och vem som håller flaskan nära. Hon håller det för sig själv eftersom hon njuter av att vara den enda som vet, och hon njuter av att veta att den skyldige vet om att hon vet. De böjer och viker sig för att hon ska hålla de där glappande läpparna slutna. Fast när saker blir för enformiga tvekar hon inte en sekund med att sära på just de där läpparna och låta lögnen och sanningen trippa iväg hand i hand till sin nästes öra, helt enkelt för att hon njuter av att följa kedjereaktionen med fingertopparna, och av att snappa upp alla andra nedgrävda och nygjorda snedsteg som brusar upp i samband med den. Hon slickar sig om läpparna, klappar i händerna och tjuter av förtjusning över det, fnissar och filar tungan, och gör sig beredd för nästa gång hon med glädje bryter vardagens leda.