IDAG FYLLDE JAG alltså år. Nu är jag allt stor, är jag inte det?

Eller?

Hur som haver kom jag ändå en timme försent till min egen middag som min mor ordnat år mig. Jag kände mig fruktansvärt skuldtyngd, elak och dum. Men det var fint ändå. Jag har moffat i min mat som den lilla gris jag egentligen är och allting var prima ballerina. Jag är glad och trött och det resulterar i töntiga uttryck, deal with it.

Är det bara jag eller hamnade det en lite elak underton i det hela?

vafan.

Förlåt.

Jag är alltid trött.

Och jag ber alltid om ursäkt, fast på fel ställen.

Jag vill sova i hundra år nu.

Tack för en finfin födelsedag!