ÄR DET DU som är äcklig eller jag? Jag hänger inte med. Min hjärna plågar med bilder av saker jag inte vill minnas, inte kan minnas, inte borde minnas. Jag är äcklig. Du är falsk, fel. Jag förstår inte riktigt hur.

I skenet av det du alltid påstått dig att hata är du det fulaste du vet. Dina färger är inte vattenfasta och försvinner med smutsen. Visar sin rätta färg.

Började ny skola igår, jag är stor nu. Jag vet inte. Min mamma ger mig vitamintabletter och trosor så att jag ska bli glad. Hon säger att hon är orolig, förstår inte. Vill jag prata? Njae. Nej det vill jag nog inte. Jag vill bara sova.