DET KÄNNS LITE som att jag trampar igenom kalendern utan att riktigt veta eller vilja, jag mest velar. Ser hur datumet ändras på bussbiljetterna och biter på naglarna. Funderar.

Jag sväljer ner det jag inte vill se, jag blundar, jag håller för öronen, jag tejpar ihop munnen. Det är att vara ensam som skadar en. När man får tid att sitta och mala igenom allting, vrida och vända tills man mår illa. Skruva fast tankar i skallbenet och vägra glömma.

Alla halkar ner i sitt egna självömande träsk någon gång, jag har bara lite svårt att hitta min sko och ta mig upp. Men jag klättrar och river och ska ut och bada. Träffa Linnea, fräta sönder mina lugnor och skölja bort äcklet som kryper på min hud.

Min BH kittlar på ryggraden och armbanden stoppar mitt blodflöde, det kliar i nacken, mina naglar lämnar röda ömma märken.

Ordspya. Jag måste gå och borta tänderna.