JAG HAR FYRTIOTRE blåmärken, vi räknade. Små trasiga blodkärl under huden. Vissa enorma, andra mellan och en del små. Vi är alla olika. Jag är skör, gjord av glas och bryts på mitten mellan tummen och pekfingret. Jag är en torr kvist. Kroppen spricker sönder innan tjugosträcket = alltid uppskattat. Jag är trött, varenda liten cell skriker och klöser efter sömn. Drar och sliter i hela mig. Jag är öm och har ont överallt, det är ett svårt liv. Hardi-ha. Min gamle vän John Blund har dumpat en påse sand i ögonen på mig. Tungt. Jag borde lyda och lägga mig, och det ska jag. Jag har inte sovit ordentligt på ett bra tag nu. Stackars Dagg, så dålig tajming.

Om elva timmar och tjugoåtta minuter ska jag sitta på en båt på väg till den fridfullt klaustrofobiska ön Hven. Ja det stavas så egentligen, get over it. Palla. Orka. Sov. Schh.