IDAG HAR JAG tagit årets första, och årets extremt försenade årets första dopp. Mmm. Det var skönt, jag gillar vatten. Men jag får ont i öronen av att bada. Som att de ska trilla av och trilla ut. Jag är trött men ändå inte.

Jag har en sten i magen upptäckte jag precis, jag vet inte var den kommer ifrån, jag vet inte hur jag ska bli av med den, jag vet inte vad den vill och jag vet inte om den har goda eller onda avsikter. Stenar pratar inte. Och stenar kommer vanligtvis inte med en bruksanvisning, denna stenen är inget undantag. Så om någon saknar en sten är det bara att säga till. Den är grå, kall och tung. Kompakt, inte stor utan mer liten. Som att man koncentrerat en enorm vikt i ett värmeljus. Jag ser genom lögner som rör stenar i magar så försök inte lura till er den, den är inte värt besväret.

Förresten har jag kommit på att det är en stor fet lögn att någon är sig själv ändå ut i fingertopparna, de är nästinpå omänskligt och extremt sällsynt. Jag är mig själv ut i armvecken tror jag. Så lita inte på mina underarmar eller på mina händer. Ehurm.