DETTA GER MIG klastrofobi, du ger mig magont. Jag vet att jag gjorde många fel. Nej, inte mer.  

Himlen ser ut som uppblött tidningpapper och mina tankar ekar mot den.

Änglar och demoner, jag föredrar Da Vinci koden lätt. Under halva filmen tuggade en fet och blonderad förortskärring tuggummi något hysteriskt med öppen mun. Det kröp i hela skinnet på mig, jag ville seriöst bryta nacken av henne. Jag är grinig. Jag mår inte bra. Alla kan inte alltid må bra. Fa-an.

IMORSE VAKNADE JAG till gälla småsyskonsröster och Elton John, en en pappa som ylar med och viker strumpor. Det har börjat smyga in grått i hans hår när han tittat bort från spegeln och han har uppenbarligen, enligt sig själjv, börjat krympa. Och jag avreagerar mig på The Sims, fingrarna kliar efter en ciggarett men jag vaktar barn för tillfället och har dessutom bara en kvar.

Phoenix nya skiva är bra.

Där har du något du kan sätta fingret på!

Ikväll ska jag och fadern se på Änglar & Demoner, och i sommar ska jag börja jogga. Röra på fläsket lite.

Usch vilket äckligt uttryck.