JAG SKA DUSCHA, och bädda om min säng. Rena lakan mot ren hud. Jag känner mig äcklig. Ordspyar i cyberrymden - min grej. Men jag är någolunda kryptisk. Fast kanske inte kryptisk nog? Detta är inte kryptiskt alls, vad dillar jag om?

Vad det var jag ville ha sagt med detta har jag glömt, precis som så många andra saker.

jag måste skriva om mig själv och min personliga utveckling de senaste fyra åren till min av mig inte särskilt omtyckta lärare/lärarinna/kärring. Men jag orkar inte.

Jag tar orden i öronen och i nackhåren men de vägrar lägga sig på plats.

Plats, sitt, stilla.

Stilla, nu.

Snälla.

Tack.

Stanna.

Snälla lägg ord i munnen på mig.

Tre månader idag, mhm.