JAG KOMMER INTE längre ihåg mina drömmar. Det är knepigt. Jag drömmer uppenbarligen inga minnesvärda drömmar längre.

Den äckligaste drömmen jag någonsin har haft var när jag var cirka sex år gammal. Det var en dröm som jag drömde varje kväll i en vecka, den kom alltid när jag låg i det där konstiga halvsovande stadiet, när man drömmer men ändå är vaken. Den var jättekort och bestod bara av små bilder, som filmsnuttar. Den första var av en cowboy som stod och klappade en mörkbrun vildhäst på mulen, mitt på en äng med oranget gräs, och viskade till den om hur mycket han tyckte om den, om hur bra han skulle ta hand om den, om vilka äventyr de skulle ha tillsammans. Nästa bild sitter mannen och skrattar, det är natt och han har tänt en brasa och över den grillar han den stackars hästen han lurat tidigare på dagen.

Yisch, jag mår illa bara av att tänka på den.

Min pappa har berättat för mig att när jag var liten kom jag in till hans rum en gång mitt i natten, väckte honom och sa:

Jag tappade ner mitt täckte, men sen plockade jag upp det igen, godnatt.