MJO, LITE RUND under fötterna har man allt vairt. Och en antydan till heshet har smygit ner i stämbanden. Och skavsår på fötterna. Bas i öronen och nudlar i magen, kalla tält och smuts under naglarna. Cigarettrök och sömntorra linser, leriga skor och Navid Modiri. Jag är fett nöjd, och trött.

MIN MAMMA FÖRSÖKER läxa upp mig i packningsstrategi, kläder för väder och förösker vara sådär hjälpsam. Sen blir hon agressiv och jag får ducka för allergitabletter, liggunderlag och toarullar. En näve våtservetter och disinfekteringsmedel. Sen sopar hon ut mig och systern till Konsum för att handla proviant. Schas, schas! När vi kommer tillbaka snörper hon ihop munnen och granskar ogillande maten. Men det förstår jag. Min mamma hjälper mig bara, fast med vassa tänder och klor. Hon är nog trött.

IMORRN SUSAR JAG till Siesta. Underbart. Navid Modiri & Gudarna här kommer jag, hej då Malmö.

ÅTERIGEN SNUBBBLADE JAG över min dubbeltbortglömda dagbok och fastnade på en random sida där det stod om en mardröm jag haft.

It reads;

Jag drömde att jag fick ont i mitt hjärta, så vi gick till doktorn som konstaterade att jag var sjuk och behövde opereras. Huden över min mage försvann och jag kunde se mina inre organ. Kirurgerna var dr. Burke och dr. Bailey från Grey's Anatomy (eh?) och även min pappa. Dom sa att det fanns en stor risk att jag skulle dö under operationen. När de sövde ner mig var det som att jag blev klonad, en jag låg nedsövd och blev opererad medan den adnra jag, vars perspektiv jag såg ur, gick omkring väntade. Jag planerade hur min egen begravning skulle vara. Jag valde att "Fix You" med Coldplay skulle  spelas och jag sa hej då till alla. Då och då gick jag och kollade hur min operation gick. En gång när jag gick tillbaka så hade min pappa skapa ett nytt "jag", men den såg inte ut som mig. Den var liten och vit, skör och tunn och hade knappt något ansikte. Jag bar den lilla jag och skulle gå in med den, men jag halkade och råkade göra så att den lilla jags huvud sprack.

Sen vaknade jag.

jag borde få pris för mina drömmar, freaky.

Nu ska jag föröska låta bli att kvävas av äggröra. 

EN GÅNG SÅG jag ett moviemoment utspelas rakt framför näsan på mig, eller nja. Rakt över gatan från mig. Jag hade satt mig på busshållplatsen i väntan på, ja, bussen. Och på parkeringen mittemot kommer en gubbe ut från konsum ,denna dagen blåste det otroligt mycket må jag tillägga, och plötsligt lyfter mannen hår och står rakt upp en liten stund innan det faller bak och hänger och dinglar i nacken på honom. Och han märkte ingenting, jag menar om man bär tupé får man väl ända föröska att ha lite koll i alla fall.

Det är just sånt som bara händer i filmer, precis som när jag såg en tant försöka snatta en biff. Fast det hände ju aldrig.

IMORRN HAR VI nationella i fysik och sedan en lektion i vett och etikett inför avslutningsmiddagen, eller som vi ungdomar kallar den, "balen".

I framtiden, när folk ifrågasätter min etikett så kan jag helt sanningsenligt svara att jag missade den lektionen. Jag ska på en makalös kastanjefest istället.

IDAG, PÅ VÄG hem, såg jag en kvinna i femtio-sextio åldern i läderartad brun hy, vita byxor, röda häxnaglar och med armarna i en indigoblå kavaj med axelvaddar. Blekt hår, och of course, röda smala läppar. Sådär som läppar blir på lite smågamla människor, omgivna av rynkor där läppstiftet rinner ut. I spretiga smala linjer. Hennes ögonfransar var ihopklibbade av ett flertal lager svart mascara. En till utseendet old school fjortis alltså. Med fyrkantigare rumpa.

NY SMAKUPPLEVELSE; VIOLGLASS. Inte fullt så äckligt som det låter faktiskt, snarare en aspirerande favorit. Den är ljuslila med koncentrarade strimmor av mörklila, och smakar som de där magnifika violtabletterna man åt när man var liten ur en liten guldask. Eller som de små violpistolerna. "Upp med händerna, borsta tänderna! Jag har en violpistol!", fast mjölkigare.

Yuck fou, foddah mucker.

Kom igen Ichigo! Rädda mig från söndags tristess och sömniga magar!