JAG HATAR DET här. Det känns som att jag fastnat igen.

Jag är svag, feg och osäker och det är sånt som är det äckliga man inte vill höra men så är det.

Oh, dumma människa som av någon mystisk anledning lägger ut det i cyberrymden. Plocka bokstäver och tankar ur tomma intet.

Vi har alla våra svackor och dom är jobbiga som in i helvete.

Oj, nu svor hon också.

Och pratade om sig själv i tredje person.

Varför kan jag aldrig bara hålla tyst?

Räkna sprickor i taket.

Skratta hela dagen.