JAG ÄR SOM en av de sjukligt feta människorna man ser dokumentärer om. De som inte kan ta sig ut ur sina egna hem och som är brutalt ensamma.

Jag är inte ens säker på vilken veckodag det är idag. Och jag har ändå bara körtelfeber, och här sitter jag och klagar.

Men om sanningen ska fram mår jag lite bättre fysikt sett idag men lite sämre psykiskt. Varför jag skriver ut det här vet inte ens gudarna.

Hu.