HAR NI LAGT märke till att ironiskt nog liknar paret i reklamen för match.com paret som är med i banverkets reklam där kvinnan plötligt blir mosad av ett tåg. Eller att det där totalt meningslösa programmet om Arlanda (- Sveriges största flygplats blablabla, skitkass flygplats, fakiskt, om jag får säga det själv) är sponsrat av Alanda Shopping.

Det är sånt här TV gör med en. Min hjära har kollapsat och smält bort och ersatts av Ellen Degeeners röst, Oprahs dubbelhakor och lusten att köpa en otroligt fantastiskt dammugare, och nu till ett speciellt extra pris! Och inte skulle väl den store Mr T uppmana mig att köpa en snabbmatlagningsmaskin till mitt kök, om den nu verkligen inte var fantastisk?

W-O-W.

Det här är dags- TV, och jag hatar det, men jag är beroende.

"Hej jag heter malin och är beroende av dags-TV" säger jag sittandes på en gnisslig och ihopfällbar plaststol i en ring fylld av andra människor som inte vill vara där.

TRISTESS.

Det kan jag stava till.

Idag halvsvimmade jag i kassan på Konsum förresten, med att halvsvimma menar jag att sätta mig mitt på golvet (kallt, klibbigt Konsum-golv) och vilja spy och inte kunna se. Jag tuppade inte av.

Jag börjar bli allt mer lockad att anmäla mig till Diagnos Okänd.

Hjälp mig  Stefan Branth!

Dagens Guldkorn; Pineapple Express

(sjukt rolig film)