IGÅR VAR VI på en Libanesisk resturang och åt, åt, åt. Servitrisen hade långa klarröda någlar, hårt sminkade ögon och blonderat hår. Hes röst och bruten svenska. Hennes klackar skrek mot golvet, klick, klack, klick, klack. Det var vitt golv, vita stolar och vita väggar, vit bardisk. Det snöade vitt utomhus också. Behöver jag ens nämna att jag frös?

Efter det gick vi och tittade på Fredgen den 13e på bio. Blodiga klichéer, nakna bröst och en rolig kines. Jag råkade skrika högt. Haha, jag är lagom lättskrämd.