JAG TRÖTTNAR ALLTID på sånt här, så den här lilla bloggsaken kommer nog utrotas om ett tag den med. Samma sak med dagböcker. Jag skriver som en idiot i en vecka sen slänger jag skiten, eller river ut sidorna och börjar om. Och river ut och börjar om, och så vidare. Det är svårt att låtsas som att man börjar på nytt när resterna av de gamla tankarna sitter kvar i limmet.

Så i förra veckan hände något smått obehgligt. Jag höll på att rensa i min garderob och så tjong, flyger en dagbok ut. Jag lyfter och vrider och vänder och häpnar. Det här var då mitt senaste försök till en regelbunden dagbok.

Nämen ojoj. Tänka sig, tänka sig.

Jag bläddrar runt lite i den och hamnar på det jag skrivit in senast, tittar på datumet och inser att det var prick ett år sedan som jag skrev senast. På dagen.

Jag vet inte ens varför jag bryr mig om att försöka skriva, men ibland behöver jag nog det. När det kliar i fingrarna och man inte har något bättre för sig. Så här är jag nu. Och uttnyttjar det stackars internetet för mina egna tanklösa infall, man ska inte skaffa blogg om man inte kan ta hand om den. Det vet ju varenda människa.

Men här är jag ändå, och jag bara fortsätter. Hah.

Come to the front of the class and we'll measure your brain

We'll give you a complex and we'll give it a name