IBLAND KÄNNS DET bra att se sin tvilling.

Aa.

Hah.

Jag är inde ledsen och knotig, mest fundersam!

Tänk, tänk, tänk, sa Nalle Puh och jag tror att jag följer hans filosofi.

JAG SITTER OCH soggar iförd radiga short med en randig tröja, pyntad med o'boy-fläckar må jag tillägga, och tänker efter lite på hur jag borde lägga upp mitt liv. Träna, äta nyttigare, göra sit-ups varje kväll, inte väga mig på ett tag, klippa mig, fixa min tandställning, byta piercing och fixa allt annat trasigt.

Ugh.

Det är en jävla balansgång att må bra med sig själv, att passa in.

Hum.

Fast jag har å andra sidan alltid varit rätt självkritikt av mig.

Och dessutom har jag börjat fundera rätt mycket på sistone på sådana saker man helst låter bi att tänka på.

Det ilar i tänderna lite för ofta.

Jag känner mig smått förvirrad faktiskt,

och ganska rejält missnöjd med mig själv också för den delen,

när jag sitter här och tänker,

iförd min randiga tröja med o'boy-fläckar.

Humdidum.

NU ÄGER JAG en ryggsäck så fiffig att jag blir alldeles yr. En riktigt, rejäl en som har så många finesser att jag bara inte kan låta bli att förundras.

Jag är redo för Afrika nu, och sjukt peppad.

I februari bär det av till Tanzania.

HON TRUMMADE MED naglarna

mot bordet

det var gjort i mörkt trä

hennes naglar målade  i guld, trummandes

alltid trummandes.

Hon gjorde hål i bordet,

som små månformade vallgravar

Hon fyllde dem med sand.

Ljus sand, len, finkorning sand från en strand

långt borta

Sanden fastande under hennes naglar,

lyste mot bordets mörka trä,

i små månskvärvor.

hon somnade med kinden mot

stranden långt borta, mot det mörka

och månskärvorna.

Hon kunde nästan känna havet mellan

fingrarna

men hon vaknade i en snödriva

långt borta

allt hon såg var månar fyllda av sand

Ljus sand, len, finkorning sand från en strand

långt borta

IDAG FRÖS JAG tårna av mig iförd gummistövlar och en lång dunjacka, tittandes på hästar och stående i en halvfrusen gegga av deras skit. Mina småsystrar rider och min lillebror kan moonwalka.  Fett.

 Och idag snöade det, och jag blev alldeles varm och glad och pirrig i magen över hur vackert det var när snön långsamt singlade ner i det orange ljuset från gatulyktorna. Och jag fick en sådan lust att springa, bara springa jättefort med snön virvlandes i ögonen och håret och under fötterna och bara springa. Springa så långt jag kunde.

Vilket antagligen inte skulle bli sådär jättelångt.

Och på tal om ingenting,

så ibland, ganska ofta nuförtiden faktiskt, så känns det som att jag flyter utanför mina egna kanter. Som att jag inte sitter ihop med mig själv.

Man kanske borde köra en Peter Pan och spika fast sin skugga i foten?

JAG ÄR INTE så där jättebra på att trösta, att hitta ord som hjälper. Jag är rätt klumpig. Men jag kan lyssna, och krama. Och det hjälper också lite ibland tror jag.

KLIPPTID PÅ TISDAG.

Åhåjaja.

Ska köpa hårfärg idag med och bota min utväxt.

Idag var min mage stygg och tog mig hem innan matten, bara för att sluta må dåligt sekunden efter att jag tagit ett illamående steg innanför min ytterdörr, dålig stil tycker jag faktiskt.

Klockan fyra ska jag möta upp min lilla storasyster och handla julklapp till mor, Body Butter. Jag vill ha den med jordgubb, när man luktar på den känns allting perfekt.

När jag blir gammal har jag gjort ett heligt löfte till mig själv, svurit och spottat i näven, gjort ett hemligt handslag och blandat blod på att jag inte ska färga mitt hår laxrosa under några som helst omständigheter.

JAG VET INTE varför, men jag plattade hela mitt hår idag.

det har blivit långt, jag har aldrig haft såhär långt hår innan.

Det är som om det har växt ut i hemlighet.

Fast det är slitet,

jag drar mig för att gå till frisören.

Det känns så himla intimt på något sätt, jag gillar inte

hur exponerad man blir

med en sax i nacken.

Hum, hum.

Jag måste  nog klippa mig ändå,

annars kanske hela mtt hår repar upp sig som ett tyg.

Och det vill jag ju definitivt inte!

Imrgon ska jag köpa hårfärg.

Och försöka peppa mig själv till att ringa samtalet till

frisören.

Åhu.