IGÅR ÅKTE JAG pulka för första gången på hur länge som helst, det var jätteroligt. Jag skrek och skrattade och fnissade och frös och svettades samtidigt.

Nu när jag försöker komma ihåg pulkaåkningen när man var liten minns jag ingenting förutom att jag hatade overall, hade en röd pulka och att det gick mycket snabbare när man åkte med pappa för att han var tung. Men jag minns inte var, eller när, förutom en backe på Ballongberget i Stockholm.

Gud ja, oj ja ja.

Jag låter gammal.

Jag minns den backen som enrom, som en skyskrapa, som mount everest, och när jag gick förbi den för ett tag sedan var den knappt större en en elefant.

Fin jämförelse.

Jag måste växt om en skyskrapa med andra ord.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

AMEN, titta en fågel!   Det känns lite som att vakna, på ett sätt. Eller på ett annat sätt.      ...

Min lille bror verkar alltid vet vad han gör. Jag saknar nog småttingarna lite.   ...

MED HUVUDET I sanden och fötterna i himlen vandrade han hela vägen hem. Ljuset knastrade under hans bara fötter och vinden lekte i hans hand, sanden viskade hemligheter rakt in i hans hvuvd som han lovade att hålla, lovade på allt han var värd. Tyvär...

HON DROG MED handflatorna över sin mage, såg huden falla av. Nu blir jag ny, tänkte hon. Ny på utsidan kanske, men samma gamla du intui, viskade han i hennes öra. Han strök bak hennes hår och la pannan mot hennes tinning. Huden knottrade sig utmed he...

JAG FÖRSÖKER LURA mig själv hela tiden, vilket är relativt korkat med tankte på att  jag alltid vet vad jag själv tänker, så klart. Får vi hoppas i alla fall. Men den där lilla rösten i pannan är envis, den försöker ändå även om det är hyffsat lönlös...