NU HAR JAR städat mitt rum, igen. Plockat kläder och kommit fram till att jag måste börja vika in det i min garderob, men det får bli en annan dag. Jag hade ett tio minuter långt gräl med världens knaggligaste tältsäng innan jag tog till våld och till slut fick ihop saken och den kastades ut med huvudet före. Jag bytte lakan och bar ut smutstvätt och sist men inte minst dammsög jag upp de två spindlarna i hörnet ovanför min säng. Kallsvettig och darrhänt med sugaren i hand. Jag kunde knappt andas, kände hur de skulle som genom ett mirakel undkomma luftströmmen och krypa ner på mig.

Min spindelfobi blir värre med åren, faktiskt.

Jag har mest problem med spindlar som sitter inomhus.

Det är allt mitt liv handlar om på söndagar, städning och spindlar.

Jag tror mitt rum är för litet, jag för lat och det för fyllt med grejer för att kunna hålla sig rent. Snart kommer det kollappsa in i ett svart hål. Mitt rum som tappar tid och rymd och bara slukar allt.

Hoppas att det inte händer när jag är hemma.

IGÅR ÅKTE JAG pulka för första gången på hur länge som helst, det var jätteroligt. Jag skrek och skrattade och fnissade och frös och svettades samtidigt.

Nu när jag försöker komma ihåg pulkaåkningen när man var liten minns jag ingenting förutom att jag hatade overall, hade en röd pulka och att det gick mycket snabbare när man åkte med pappa för att han var tung. Men jag minns inte var, eller när, förutom en backe på Ballongberget i Stockholm.

Gud ja, oj ja ja.

Jag låter gammal.

Jag minns den backen som enrom, som en skyskrapa, som mount everest, och när jag gick förbi den för ett tag sedan var den knappt större en en elefant.

Fin jämförelse.

Jag måste växt om en skyskrapa med andra ord.