ALLT JAG SKRIVER blir kosntigt och felvänt, ibland när jag skriver skruvar sig bokstäverna in i fel sammanhang och vinklar allt åt konstiga håll. Så ta inte allt för bokstavligt som skrivs här, för jag är en genuint glad person egentligen. Sen är det en annan femma att alla blir lite mörka i kanterna ibland.

"Jag skrattar ikapp med min säng som springer över en äng."

Exakt så känner jag just nu!

Det var den första meningen jag fick bakom ögonen och därför skrev jag den, nu ska jag välja ut kläder, måla mig och torka mitt vildvuxna, slitna vildehår innan jag drar mig mot teatern och vår andra, och sista, föreställning av Alice i Underlandet. Jag är redan smått nervös, jag har alltid haft nära till nervositeten och jag avskyr den känslan.

Nåja, nu är det dags att stressa. Jag är praktiskt taget naken, med vått hår och noll koll och bussen går om 45 min.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

AMEN, titta en fågel!   Det känns lite som att vakna, på ett sätt. Eller på ett annat sätt.      ...

Min lille bror verkar alltid vet vad han gör. Jag saknar nog småttingarna lite.   ...

MED HUVUDET I sanden och fötterna i himlen vandrade han hela vägen hem. Ljuset knastrade under hans bara fötter och vinden lekte i hans hand, sanden viskade hemligheter rakt in i hans hvuvd som han lovade att hålla, lovade på allt han var värd. Tyvär...

HON DROG MED handflatorna över sin mage, såg huden falla av. Nu blir jag ny, tänkte hon. Ny på utsidan kanske, men samma gamla du intui, viskade han i hennes öra. Han strök bak hennes hår och la pannan mot hennes tinning. Huden knottrade sig utmed he...

JAG FÖRSÖKER LURA mig själv hela tiden, vilket är relativt korkat med tankte på att  jag alltid vet vad jag själv tänker, så klart. Får vi hoppas i alla fall. Men den där lilla rösten i pannan är envis, den försöker ändå även om det är hyffsat lönlös...