IDAG PÅ BUSSEN fastnade en liten tjejs väska i dörren när den öppnades och hon tyckte uppenbarligen att det var extremt pinsamt, vilket hennes bror också verkade tycka. Han vankade av och an utanför bussen och gick iväg och kom tillbaka som att han inte riktigt kunde bestämma sig för om han skulle lämna henne där eller inte. Han stannade på halvlångt avstånd och såg generat på medan hans syster slet och rev i den vita tygväskan och skämdes över hur hon suckade alldeles för nochalant för en tio- åring. Till slut stampade busschaffören ut ur sitt blilla bås, mycket kortare än vad hon sett ut när hon satt ner, och stegade i stvarta skinnstövlar och hårt sminkat ansikte för också försöka riva och slita i väskan.  De smålockiga fastflätade förlängningarna föll ner i ansiktet på henne som trådar och hon slet och slet i väskan framför hela bussens ögon. Jag tittade på måttligt intresserad och ingen hjälpte till förutom en kille som gick fram för att assistera när väskan äntligen lossnat. Busskvinnan slängde den i armarna på flickan som skyndade sig av bussen och halvsprang bort med sin bror och bussen körde iväg igen.

Jag insåg inte humorn i allting förrens tio minuter efter händelsen och råkade skratta högt och fumla av mig på en busshållplats för tidig.

Så jag skalade en av mina bortglömda clementiner istället och gick sista biten hem medan den iskalla luften naffsade i mina fingrar. Jag älskar bussar lite grann.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

AMEN, titta en fågel!   Det känns lite som att vakna, på ett sätt. Eller på ett annat sätt.      ...

Min lille bror verkar alltid vet vad han gör. Jag saknar nog småttingarna lite.   ...

MED HUVUDET I sanden och fötterna i himlen vandrade han hela vägen hem. Ljuset knastrade under hans bara fötter och vinden lekte i hans hand, sanden viskade hemligheter rakt in i hans hvuvd som han lovade att hålla, lovade på allt han var värd. Tyvär...

HON DROG MED handflatorna över sin mage, såg huden falla av. Nu blir jag ny, tänkte hon. Ny på utsidan kanske, men samma gamla du intui, viskade han i hennes öra. Han strök bak hennes hår och la pannan mot hennes tinning. Huden knottrade sig utmed he...

JAG FÖRSÖKER LURA mig själv hela tiden, vilket är relativt korkat med tankte på att  jag alltid vet vad jag själv tänker, så klart. Får vi hoppas i alla fall. Men den där lilla rösten i pannan är envis, den försöker ändå även om det är hyffsat lönlös...