MOR OCH SYSTER bakar lussekatter och mitt rum har pyntats med en adventsstjärna i koppar med åtta armar, pyntad med hål i olika rader. Om jag släcker taklampan blir mitt rum helt magiskt, det är så sinnesjukt rogivande med det här orangeröda ljuset som rinner ur den. Det är antagligen sammanlänkat julkänslan också, julen är mysig och trevlig. Men så fruktansvärt stressande också.

Julen ska firas med pappas släkt i Varberg, i farmor och farfars hus. Jag älskar det huset, det är en av de tryggaste platserna på jorden. Det är målat i vitt med skrovlig yta och fyllt av handvävda persiska mattor, tickande klockor, målade tallrikar och mjuka soffor. Och i vardagsrummet står en tjock, grön gran pyntad med handmålade julgranskulor och silvrigt glitter.

Nu går "Ensam Hemma" på TV och finns julmust till middagen, det pirrar av julkänsla i hela mig.

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag precis middag, och jag kan aldrig sluta förundras över hur min familj alltid lyckas med att dra ner mig så fort jag är på bra humör. Jag blir så jävla frustrerad över hur jag hela tiden måste anpassa mig efter dom. Jag känner mig faktiskt väldigt avlägsen från dem just nu. Så ska det väl ändå inte behöva vara? Jag älskar min familj, men inga andra kan göra mig så förbannad om de kan.

Humörsväng någon?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

AMEN, titta en fågel!   Det känns lite som att vakna, på ett sätt. Eller på ett annat sätt.      ...

Min lille bror verkar alltid vet vad han gör. Jag saknar nog småttingarna lite.   ...

MED HUVUDET I sanden och fötterna i himlen vandrade han hela vägen hem. Ljuset knastrade under hans bara fötter och vinden lekte i hans hand, sanden viskade hemligheter rakt in i hans hvuvd som han lovade att hålla, lovade på allt han var värd. Tyvär...

HON DROG MED handflatorna över sin mage, såg huden falla av. Nu blir jag ny, tänkte hon. Ny på utsidan kanske, men samma gamla du intui, viskade han i hennes öra. Han strök bak hennes hår och la pannan mot hennes tinning. Huden knottrade sig utmed he...

JAG FÖRSÖKER LURA mig själv hela tiden, vilket är relativt korkat med tankte på att  jag alltid vet vad jag själv tänker, så klart. Får vi hoppas i alla fall. Men den där lilla rösten i pannan är envis, den försöker ändå även om det är hyffsat lönlös...