MOR OCH SYSTER bakar lussekatter och mitt rum har pyntats med en adventsstjärna i koppar med åtta armar, pyntad med hål i olika rader. Om jag släcker taklampan blir mitt rum helt magiskt, det är så sinnesjukt rogivande med det här orangeröda ljuset som rinner ur den. Det är antagligen sammanlänkat julkänslan också, julen är mysig och trevlig. Men så fruktansvärt stressande också.

Julen ska firas med pappas släkt i Varberg, i farmor och farfars hus. Jag älskar det huset, det är en av de tryggaste platserna på jorden. Det är målat i vitt med skrovlig yta och fyllt av handvävda persiska mattor, tickande klockor, målade tallrikar och mjuka soffor. Och i vardagsrummet står en tjock, grön gran pyntad med handmålade julgranskulor och silvrigt glitter.

Nu går "Ensam Hemma" på TV och finns julmust till middagen, det pirrar av julkänsla i hela mig.

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag precis middag, och jag kan aldrig sluta förundras över hur min familj alltid lyckas med att dra ner mig så fort jag är på bra humör. Jag blir så jävla frustrerad över hur jag hela tiden måste anpassa mig efter dom. Jag känner mig faktiskt väldigt avlägsen från dem just nu. Så ska det väl ändå inte behöva vara? Jag älskar min familj, men inga andra kan göra mig så förbannad om de kan.

Humörsväng någon?