JAG SITTER PÅ min datorstol och håller andan.

Rör dig inte, snälla sitt till bedjar min hjärna.

Jag håller andan och sneglar fösiktigt ut på golvet.

Den rör sig närmare, kryper ihop och sträcker ut sig. Glider omkring på golvet. Den har inga ögon, men den känner av mig. Känner min kroppvärmde, min puls.

Rör dig inte skriker jag till mig själv så att det ekar bakom pannbenet.

Det kliar på armen, jag rycker ofrivilligt till och den övergödda, otroligt suskiga samlingen av ägodelar stannar upp, rycker plötsligt åt mitt håll med en fenomenal fart och skjuter upp från marken och slukar mig. Jag får en smutsig tröjärm i munnen.

Jag borde nog verkligen städa mitt rum.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

AMEN, titta en fågel!   Det känns lite som att vakna, på ett sätt. Eller på ett annat sätt.      ...

Min lille bror verkar alltid vet vad han gör. Jag saknar nog småttingarna lite.   ...

MED HUVUDET I sanden och fötterna i himlen vandrade han hela vägen hem. Ljuset knastrade under hans bara fötter och vinden lekte i hans hand, sanden viskade hemligheter rakt in i hans hvuvd som han lovade att hålla, lovade på allt han var värd. Tyvär...

HON DROG MED handflatorna över sin mage, såg huden falla av. Nu blir jag ny, tänkte hon. Ny på utsidan kanske, men samma gamla du intui, viskade han i hennes öra. Han strök bak hennes hår och la pannan mot hennes tinning. Huden knottrade sig utmed he...

JAG FÖRSÖKER LURA mig själv hela tiden, vilket är relativt korkat med tankte på att  jag alltid vet vad jag själv tänker, så klart. Får vi hoppas i alla fall. Men den där lilla rösten i pannan är envis, den försöker ändå även om det är hyffsat lönlös...