JAG SITTER PÅ min datorstol och håller andan.

Rör dig inte, snälla sitt till bedjar min hjärna.

Jag håller andan och sneglar fösiktigt ut på golvet.

Den rör sig närmare, kryper ihop och sträcker ut sig. Glider omkring på golvet. Den har inga ögon, men den känner av mig. Känner min kroppvärmde, min puls.

Rör dig inte skriker jag till mig själv så att det ekar bakom pannbenet.

Det kliar på armen, jag rycker ofrivilligt till och den övergödda, otroligt suskiga samlingen av ägodelar stannar upp, rycker plötsligt åt mitt håll med en fenomenal fart och skjuter upp från marken och slukar mig. Jag får en smutsig tröjärm i munnen.

Jag borde nog verkligen städa mitt rum.