MIN ARM HAR protesterat högljutt mot sin egen existens hela dagen lång, halva klassen var borta och mitt huvud dunkar i takt med allting som gör någonting i en takt. Jag äter rostbröd med smält smör och leverpastej och undrar lite smått varför ingen är hemma än, målar mina naglar i rosdoftande guld.

En av mina många onödiga bilder på kinsesiska resturanger.