IDAG SKA JAG och pappa åka till Östasiatiska muséet och se utställningen Kimono Fusion.

Mycket färger, det ska bli kul.

Mitt nagellack luktar fortfarande rosor.

Jag känner ingen här.

Anna Sui nr 502, och 903.

Rinnande guld och ett glittrande hav, fångade i små glasfalskor utformade som rosor och parfymerade som dem.

Mina fingrar luktar sött och sommarkvällar, mjukt gräs och surret från insekter, jag ser mjuka skuggor skapade av levande ljus.

Mina naglar skimrar som medelhavet och doften får mig att tänka på Afrodite.

Det kliar i hela kroppen nu, drar fram en längtan efter varma länder och lena solar, stora blodröda rosor och svala kläder.

Vad som hände med sensommaren, vad som hände med färgerna i löven, det vet jag inte.

Himlen kväver mig just nu, blockerar min syn.

Jag är fåfäng, ge mig den vackra hösten tillbaka.

EFTER ATT PLANET rullat in sjuttiotre minuter försent gick jag på och klämde ner mig mellan världens suraste flicka och en tant som andades surt, surt och kaffe.

Jag lirkade av flygplanets kycklingbitar från tandpetarna med tungan och lät trästickorna falla tillbaka ner i plastförpackningen. Drack vatten.

De efterlyste Nils Nilsson i högtalarna och alla vuxna skruvade besvärat på sig, Nils Nilsson räckte upp en hand och ropade självsäkert till. Nyfikna ögon granskade. Vilket lustigt namn.

Jag sög på plastgaffeln och kände hur mango-chilin brände på tungspetsen.

JAG SITTER HEMMA och sörjer min förkylda näsa som jag olyckligtvis har en tjurring i just nu.

Hel min hud är öm och jag känner mig som en degklump.

Allting känns segt just nu, jag har helt och totalt tappat all sorts inspiritation. Vilket antagligen har märks.

Jag känner mig rent ut sagt värdelös för tillfället.

Och värdelös är inget bra ord.

Tillåt mig svära. 

Nä, jag vågar ej.

Fega lilla jag.

Just nu känns det om att jag klättrar på väggarna i sömnen. Det är nog det enda vettiga jag har att säga idag.

Ljusknappen styr över natt & dag,

så ge dig.

Du har inte en chans.

Jag andas ljus och sväljer mörker.

NU GÖR JAG mig redo för att titta på Alien vs Preditor, inte 1 utan just det, 2 med syster yster och äta bananglass med snuskigt mycket choklad-sås. 

Jag har bestämt mig för att ignorera siffror.

De kan inte döma mig.

JAG SITTER OCH känner mig smått bedövad efter att ha sovit i ungefär hundra år.

Jag vill vrida sönder min kropp.Dra allting ur led och bara ligga, ungefär, kanske.

Jag gråter tusch och spottar bläck.

Har någon ett sudgummi?

Kanske inte.