SPETS, SAMMET, CHIFFONG har lekt under mina fingertoppar idag.

Jag älskar allt som har med ateljen att göra, lukten av vind, de ändlösa raderna av alla möjliga kläder och utstyrslar, de tunga klänningarna som luktar gammalt och låt oss nu inte glömma världens fulaste par skor.

Jag gillar däremot inte det sneda sluttande vind- taket. Jag slog i huvudet säkert tretioåtta gånger när jag lullade omkring där uppe. Jag fick ont i ryggen av att behöva gå lutad i 70 grader i en och en halv timme, och jag kan du inte låta bli att undra; om man i min längd jobbat där på heltid hade man då tillslut blivit för evigt sned? Jag kunde nämligen inte studera de som faktiskt jobbar där då de är förtjusande korta hela bunten. Korta med brytning och kort hår.

Fast det kanske därför endast korta människor jobbar där?

För att slippa yrkesskadorna som ett snett tak medför?

Tåls att tänka på.

Eller inte.

Nu är jag ensam hemma några timmar och ska gå omkring naken.

Eler inte.

(Vi har förskräckligt stora fönster)

 

Ida

26 oktober 2009 18:47

Haha underbar humor! Älskar det där med sneda tak... XD

Okej, men om jag ska försöka skriva en lite seriös komentar nu då... Vad blev skapelsen av allt ditt lidande under tortyrtaket? :)

http://mimejdbloggplatsen.se

 

malin

26 oktober 2009 22:16

Resultatet blev två ikea-kassar fyllda till brädden av kostym till pjäsen! Helt underbart faktiskt, om jag varit aningen kortare hade jag bosatt mig där uppe. Men nu får jag nöja mig med att plocka kostym till vår pjäs istället, och det räcker bra det med. :)

http://you're looking at it!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

AMEN, titta en fågel!   Det känns lite som att vakna, på ett sätt. Eller på ett annat sätt.      ...

Min lille bror verkar alltid vet vad han gör. Jag saknar nog småttingarna lite.   ...

MED HUVUDET I sanden och fötterna i himlen vandrade han hela vägen hem. Ljuset knastrade under hans bara fötter och vinden lekte i hans hand, sanden viskade hemligheter rakt in i hans hvuvd som han lovade att hålla, lovade på allt han var värd. Tyvär...

HON DROG MED handflatorna över sin mage, såg huden falla av. Nu blir jag ny, tänkte hon. Ny på utsidan kanske, men samma gamla du intui, viskade han i hennes öra. Han strök bak hennes hår och la pannan mot hennes tinning. Huden knottrade sig utmed he...

JAG FÖRSÖKER LURA mig själv hela tiden, vilket är relativt korkat med tankte på att  jag alltid vet vad jag själv tänker, så klart. Får vi hoppas i alla fall. Men den där lilla rösten i pannan är envis, den försöker ändå även om det är hyffsat lönlös...