JAG SITTER HÄR och gungar, vajar och mår illa i ett tåg som kommer ta mig till Motala där min mormor och morfar chillar. Jag ser faktiskt fram emot det, det ska bli mysig att få borra ner sig i lakan med den där speciella känslan, titta och peta i gamla fotoalbum och höra anekdoter från mors uppväxt över klirrande porslin och småkakor,

beundra morfars skepps-byggen i glasmonter och fnissa över det faktum att min mormor avskyr sig själv så mycket på bild att hon klippt bort sitt eget ansikte ur de flesta fotografierna och lämnat hål mitt i allt.

Jag undrar om hon har sparat alla sina små ansikten i en ask.

Jag undrar vad de kommer tycka om tjurringen.

Hum.

Speciellt längtar jag efter den inglasade skorpinionen.