DET KOM PÅ en man på bussen som satte sig bredvid mig. Han hade kortklippt ljust, rödlätt hår, en beige jacka och en mörkblå sportbag i knät. Han luktade sådär obehagligt mycket tvål. Som att han duschade tre gånger om dagen. Händerna som vilade på bagen såg lite rosa ut, och mjuka.

Jag kunde se honom framför mig, i färd med att tvåla in händerna ända upp till armbågarna, precis som en kirurg, efter varje toalettbesök. Det luktade viol, och rent. Väldigt rent. Han använde kanske en violparfymerad handcréme.

Han hade glasögon och blå-trötta ögon. Kanske i trettioårsåldern. Svårt att se från mitt sneglande.

Doften kvävde mig. Gjorde mig nästan illamående, tvålen och violen trängde sig på. Det kändes fel att han luktade så feminint. Inte för att vara sån, men det gjorde det. Jag ville bara av innan jag började andas tvålskum.

När jag väl skulle av studsade han av från sätet så jag kunde komma förbi, han satt och stod och levde på nålar. Han såg ursäktande ut trots att det tog en knapp sekund för honom att flytta sig. Han såg nästan bedjande ut. Jag ändrade uppfattning om honom lika snabbt som han drog sig bort. Han log försiktigt. Prövande. Han såg ledsen ut i ögonen.

Jag fick lust att springa tillbaka och krama honom. Hålla honom i handen.

Jag kvävde den impulsen och gick av.

 

the one with the dogbag

25 september 2009 21:05

okej, seriöst kvinna: nära till tårar och rysningar. du har fan både hjärta, samvete och iaktagelseförmåga. ovanpå det en hel massa skrivartalang.

kärlek och avundsjuka från din hostande vän

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

AMEN, titta en fågel!   Det känns lite som att vakna, på ett sätt. Eller på ett annat sätt.      ...

Min lille bror verkar alltid vet vad han gör. Jag saknar nog småttingarna lite.   ...

MED HUVUDET I sanden och fötterna i himlen vandrade han hela vägen hem. Ljuset knastrade under hans bara fötter och vinden lekte i hans hand, sanden viskade hemligheter rakt in i hans hvuvd som han lovade att hålla, lovade på allt han var värd. Tyvär...

HON DROG MED handflatorna över sin mage, såg huden falla av. Nu blir jag ny, tänkte hon. Ny på utsidan kanske, men samma gamla du intui, viskade han i hennes öra. Han strök bak hennes hår och la pannan mot hennes tinning. Huden knottrade sig utmed he...

JAG FÖRSÖKER LURA mig själv hela tiden, vilket är relativt korkat med tankte på att  jag alltid vet vad jag själv tänker, så klart. Får vi hoppas i alla fall. Men den där lilla rösten i pannan är envis, den försöker ändå även om det är hyffsat lönlös...