NÄR JAG OCH Anna var små bodde vi på Ballongberget med pappa. Vi satt ute om kvällarna på somrarna och räknade antalet luftballonger som hängde i luften samtidigt. Vårt rekord blev fyrtiosju tror jag.

Pappa och Annika satt ihopträngda vi balkongbordet, och jag och Anna hängde mot räcket, det vär strävt och om jag råkade riva till med naglarna på det fick jag rysningar. Jag minns fortfarande precis hur det kändes under mina händer.

Imorgon ska vi till Moderna Museét och se en utställning med Salvador Dali.

Tänk smältande klockor.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

AMEN, titta en fågel!   Det känns lite som att vakna, på ett sätt. Eller på ett annat sätt.      ...

Min lille bror verkar alltid vet vad han gör. Jag saknar nog småttingarna lite.   ...

MED HUVUDET I sanden och fötterna i himlen vandrade han hela vägen hem. Ljuset knastrade under hans bara fötter och vinden lekte i hans hand, sanden viskade hemligheter rakt in i hans hvuvd som han lovade att hålla, lovade på allt han var värd. Tyvär...

HON DROG MED handflatorna över sin mage, såg huden falla av. Nu blir jag ny, tänkte hon. Ny på utsidan kanske, men samma gamla du intui, viskade han i hennes öra. Han strök bak hennes hår och la pannan mot hennes tinning. Huden knottrade sig utmed he...

JAG FÖRSÖKER LURA mig själv hela tiden, vilket är relativt korkat med tankte på att  jag alltid vet vad jag själv tänker, så klart. Får vi hoppas i alla fall. Men den där lilla rösten i pannan är envis, den försöker ändå även om det är hyffsat lönlös...