NÄR JAG KOM hem var det mörkt, tyst, tomt. Mitt hus kändes oändligt stort, och det väste åt mig. Vässade skarvarna och knakade, bankade och skrämde upp mig. Eller så var det jag själv som skrämde upp mig, jag vet inte. Det är mycket som jag inte vet, uppenbarligen. Jag är till exempel en total främling till mitt eget hus. Jag talar inte dess språk och det försätter oss i knepiga situationer. Men huset skulle ju kunna anstränga sig lite också, it takes two to tango, liksom, gosh, duh.

Var det fel uttryck?

Jag borde sova nu.

Och det ska jag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

AMEN, titta en fågel!   Det känns lite som att vakna, på ett sätt. Eller på ett annat sätt.      ...

Min lille bror verkar alltid vet vad han gör. Jag saknar nog småttingarna lite.   ...

MED HUVUDET I sanden och fötterna i himlen vandrade han hela vägen hem. Ljuset knastrade under hans bara fötter och vinden lekte i hans hand, sanden viskade hemligheter rakt in i hans hvuvd som han lovade att hålla, lovade på allt han var värd. Tyvär...

HON DROG MED handflatorna över sin mage, såg huden falla av. Nu blir jag ny, tänkte hon. Ny på utsidan kanske, men samma gamla du intui, viskade han i hennes öra. Han strök bak hennes hår och la pannan mot hennes tinning. Huden knottrade sig utmed he...

JAG FÖRSÖKER LURA mig själv hela tiden, vilket är relativt korkat med tankte på att  jag alltid vet vad jag själv tänker, så klart. Får vi hoppas i alla fall. Men den där lilla rösten i pannan är envis, den försöker ändå även om det är hyffsat lönlös...