ÄR DET DU som är äcklig eller jag? Jag hänger inte med. Min hjärna plågar med bilder av saker jag inte vill minnas, inte kan minnas, inte borde minnas. Jag är äcklig. Du är falsk, fel. Jag förstår inte riktigt hur.

I skenet av det du alltid påstått dig att hata är du det fulaste du vet. Dina färger är inte vattenfasta och försvinner med smutsen. Visar sin rätta färg.

Började ny skola igår, jag är stor nu. Jag vet inte. Min mamma ger mig vitamintabletter och trosor så att jag ska bli glad. Hon säger att hon är orolig, förstår inte. Vill jag prata? Njae. Nej det vill jag nog inte. Jag vill bara sova.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

AMEN, titta en fågel!   Det känns lite som att vakna, på ett sätt. Eller på ett annat sätt.      ...

Min lille bror verkar alltid vet vad han gör. Jag saknar nog småttingarna lite.   ...

MED HUVUDET I sanden och fötterna i himlen vandrade han hela vägen hem. Ljuset knastrade under hans bara fötter och vinden lekte i hans hand, sanden viskade hemligheter rakt in i hans hvuvd som han lovade att hålla, lovade på allt han var värd. Tyvär...

HON DROG MED handflatorna över sin mage, såg huden falla av. Nu blir jag ny, tänkte hon. Ny på utsidan kanske, men samma gamla du intui, viskade han i hennes öra. Han strök bak hennes hår och la pannan mot hennes tinning. Huden knottrade sig utmed he...

JAG FÖRSÖKER LURA mig själv hela tiden, vilket är relativt korkat med tankte på att  jag alltid vet vad jag själv tänker, så klart. Får vi hoppas i alla fall. Men den där lilla rösten i pannan är envis, den försöker ändå även om det är hyffsat lönlös...