JAG OCH VISA vaknade fyrtio minuter innan hennes tåg skulle avgå till Göteborg. Jag kan inte annat än säga att vi hade kollektivtrafikens vackra gudar på vår sida då vi lyckades kasta henne på rätt tåg efter busstress och efter att jag sprintat in, likt en graciös gasell, kollat spår och sprintat vidare till perrongen. Hon har lovat att bygga ett altare i min ära i sitt rum. Ett smakfullt altare. Jag är nöjd. Hah.

Nu ska jag packa innan jag ska ta mig till flyplatsen och vidare upp till far.

JAG HAR FYRTIOTRE blåmärken, vi räknade. Små trasiga blodkärl under huden. Vissa enorma, andra mellan och en del små. Vi är alla olika. Jag är skör, gjord av glas och bryts på mitten mellan tummen och pekfingret. Jag är en torr kvist. Kroppen spricker sönder innan tjugosträcket = alltid uppskattat. Jag är trött, varenda liten cell skriker och klöser efter sömn. Drar och sliter i hela mig. Jag är öm och har ont överallt, det är ett svårt liv. Hardi-ha. Min gamle vän John Blund har dumpat en påse sand i ögonen på mig. Tungt. Jag borde lyda och lägga mig, och det ska jag. Jag har inte sovit ordentligt på ett bra tag nu. Stackars Dagg, så dålig tajming.

Om elva timmar och tjugoåtta minuter ska jag sitta på en båt på väg till den fridfullt klaustrofobiska ön Hven. Ja det stavas så egentligen, get over it. Palla. Orka. Sov. Schh.

KORT OCH GOTT: sjukt konsitg helg, med konsiga val, konstiga bekännelser, konstiga självupptäckter och blablabla. Jag vettefan. Haha. Jag åt tre luncher idag, snitzel, soppa och pizza. Inom två timmar. Det är en enorm grej som jag kommer hata mig själv för senare men som ändå tyder på att fan, jag är på bra humör. Så fuck it. Fast precis när pizzan slunkit ner slank Oprah upp i TV- rutan och babblade om att alla tjocka barn skulle dö. Men då slickade jag mig bara förnöjt om fingrarna och tänkte att bara man lyckats gå emot Oprah så är det okej. Jag tycker illa om henne. Hon ser äckligt elak ut.

VET NI HUR FINT det är att sitta och prata om allt och inget med en total främling vars namn betyder dagg på hebreiska?

Väldigt fint.

Det gjorde min dag faktiskt.

Dålig engelska är mitt äss i ärmen.

IDAG HAR JAG tagit årets första, och årets extremt försenade årets första dopp. Mmm. Det var skönt, jag gillar vatten. Men jag får ont i öronen av att bada. Som att de ska trilla av och trilla ut. Jag är trött men ändå inte.

Jag har en sten i magen upptäckte jag precis, jag vet inte var den kommer ifrån, jag vet inte hur jag ska bli av med den, jag vet inte vad den vill och jag vet inte om den har goda eller onda avsikter. Stenar pratar inte. Och stenar kommer vanligtvis inte med en bruksanvisning, denna stenen är inget undantag. Så om någon saknar en sten är det bara att säga till. Den är grå, kall och tung. Kompakt, inte stor utan mer liten. Som att man koncentrerat en enorm vikt i ett värmeljus. Jag ser genom lögner som rör stenar i magar så försök inte lura till er den, den är inte värt besväret.

Förresten har jag kommit på att det är en stor fet lögn att någon är sig själv ändå ut i fingertopparna, de är nästinpå omänskligt och extremt sällsynt. Jag är mig själv ut i armvecken tror jag. Så lita inte på mina underarmar eller på mina händer. Ehurm. 

IDAG VÄCKTE MIN syster mig genom att locka med förföriska dofter av ägg och bacon genom en springa i min sovrumsdörr. Mmmmmmmmums.

SOLEN HAR SMÄLT bort vartenda lilla gnutta av min existens och jag smälter samman med stekande asfalt, snart smälter solen nog bort sig själv. Lavaregn. Åh, spännande.

MIN MAMMA HAR flätat ett lycko-armband till mig, det ska ge mig lycka. Och det är det första hon har gjort så jag kanske får lite extra nybörjartur också. Jag känner mig girig, jag sätter kanske klorna i för mycket tur- och lyckoamuletter.

Har varje människa bara rätt till en viss mängd tur och lycka?