IMORGON ÅKER VI och jag har så äckligt mycket att göra att jag inte ens förstår hur jag kan unna mig att skriva detta, på en dator som har förlorat förståendet må jag tillägga, eller så spökar den. Den har ett eget sinne nu, den behöver mig inte utan klickar omkring vilt utav sig självt. Jag känner mig överflödig.

I alla fall. Idag måste jag säga hej då till mina kära och jag hatar sånt.

Brasilien-pirret har satt igång nu.

Jag är peppad!

Vi ses igen den 14e augusti.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

AMEN, titta en fågel!   Det känns lite som att vakna, på ett sätt. Eller på ett annat sätt.      ...

Min lille bror verkar alltid vet vad han gör. Jag saknar nog småttingarna lite.   ...

MED HUVUDET I sanden och fötterna i himlen vandrade han hela vägen hem. Ljuset knastrade under hans bara fötter och vinden lekte i hans hand, sanden viskade hemligheter rakt in i hans hvuvd som han lovade att hålla, lovade på allt han var värd. Tyvär...

HON DROG MED handflatorna över sin mage, såg huden falla av. Nu blir jag ny, tänkte hon. Ny på utsidan kanske, men samma gamla du intui, viskade han i hennes öra. Han strök bak hennes hår och la pannan mot hennes tinning. Huden knottrade sig utmed he...

JAG FÖRSÖKER LURA mig själv hela tiden, vilket är relativt korkat med tankte på att  jag alltid vet vad jag själv tänker, så klart. Får vi hoppas i alla fall. Men den där lilla rösten i pannan är envis, den försöker ändå även om det är hyffsat lönlös...