PÅ MÅNDAG, DEN 27e juli rultar jag iväg till brasilien och rultar inte hem igen förrens om tre veckor. Lagom till skolstarten.

Idag inne på Weeksday kom jag i ett par waist: 26 byxor efersom jag helt enkelt trodde att det var 29 (jag tog dom uppochner, fråga inte). När jag ade insett att jävlar jag kom just i ett par 26or och skulle återupprepa bragden gick det inte eftersom jag visste att jag egentligen, rent logiskt sett, enligt alla fysiska och biologiska lagar, INTE skulle kunna komma i dom. Lustigt. My brain is fucking with me.

En ovetande hjärna kanske är bättre?

Äh, skitsnack.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

AMEN, titta en fågel!   Det känns lite som att vakna, på ett sätt. Eller på ett annat sätt.      ...

Min lille bror verkar alltid vet vad han gör. Jag saknar nog småttingarna lite.   ...

MED HUVUDET I sanden och fötterna i himlen vandrade han hela vägen hem. Ljuset knastrade under hans bara fötter och vinden lekte i hans hand, sanden viskade hemligheter rakt in i hans hvuvd som han lovade att hålla, lovade på allt han var värd. Tyvär...

HON DROG MED handflatorna över sin mage, såg huden falla av. Nu blir jag ny, tänkte hon. Ny på utsidan kanske, men samma gamla du intui, viskade han i hennes öra. Han strök bak hennes hår och la pannan mot hennes tinning. Huden knottrade sig utmed he...

JAG FÖRSÖKER LURA mig själv hela tiden, vilket är relativt korkat med tankte på att  jag alltid vet vad jag själv tänker, så klart. Får vi hoppas i alla fall. Men den där lilla rösten i pannan är envis, den försöker ändå även om det är hyffsat lönlös...