OKEJ, OKEJ NÄR jag läser gårdagens inlägg inser jag att, fan, jag måste varit hungrig. Jag blir sur, arg, ledsen, förtvivlad när jag har lågt blodsocker. Så kan det gå, haha. Det är rätt dumt alltihopa. Små saker kan avlösa en jordbävning för min del.

När jag var nio år gammal åkte jag och mamma till London och när vi kom dit skrek min mage efter mat och mitt blod efter socker. Jag trampade omkring och pratade om att London inte var så fantastiskt ändå och jag minns att jag kände mig arg och besviken på London, London som skulle vara så fantastiskt och fint. Det var bara grått, smutsigt och inte ett dugg intressant. Jag ville hem. Men mamma drog in mig på Kentucky fried Chicken och sedan glittrade London och jag med det.

En annan dag i London skulle jag springa ner till en liten affär och köpa mackor till mig och mamma. Jag hade precis köpt en David Beckham fotbollströja, lagom till att han bytte lag såklart, jag hade inte en susning om fotboll men visste att David Beckham, han var bra, han var rätt, denna tröjan kan jag visa upp för alla andra sen. Så jag sprang in i affären iförd min röda fotbollströja nr 7 och raffsade åt mig mackor. När jag skulle betala började mannen som jobbade där att försöka prata fotboll med mig. Jag blev generad och förvirrad och upprepade samma mening om och om igen:

"I like Beckham"

Sen blev jag lika röd som tröjan och sprang tillbaka till mamma.

Jag tror nästan att jag har kvar den tröjan någonstans.

Och en karikatyrbild av mig iförd den tröjan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

AMEN, titta en fågel!   Det känns lite som att vakna, på ett sätt. Eller på ett annat sätt.      ...

Min lille bror verkar alltid vet vad han gör. Jag saknar nog småttingarna lite.   ...

MED HUVUDET I sanden och fötterna i himlen vandrade han hela vägen hem. Ljuset knastrade under hans bara fötter och vinden lekte i hans hand, sanden viskade hemligheter rakt in i hans hvuvd som han lovade att hålla, lovade på allt han var värd. Tyvär...

HON DROG MED handflatorna över sin mage, såg huden falla av. Nu blir jag ny, tänkte hon. Ny på utsidan kanske, men samma gamla du intui, viskade han i hennes öra. Han strök bak hennes hår och la pannan mot hennes tinning. Huden knottrade sig utmed he...

JAG FÖRSÖKER LURA mig själv hela tiden, vilket är relativt korkat med tankte på att  jag alltid vet vad jag själv tänker, så klart. Får vi hoppas i alla fall. Men den där lilla rösten i pannan är envis, den försöker ändå även om det är hyffsat lönlös...